Anhörigkvällen arrangerades av Piteå kommun, Stöd och omsorg, och Svenska kyrkan, Piteå församling inom ramen för ett projekt som riktar sig till anhöriga som är under 65 år och som tar hand om någon hjälpbehövande närstående.
Sjukhusprästen Hans Marklund talade under rubriken "Livets förändringar - kriser och möjligheter".
Sjuk i över tio år
Och Rickard Marklund berättade om sitt liv tillsammans med sin cancersjuka hustru Ingela, som gick bort 2009 efter att ha varit mer eller mindre sjuk i tretton år.
Han använde inte själv det uttrycket, men Rickard och Ingela Marklunds resa kan beskrivas som att de upprepade gånger kastades mellan hopp och förtvivlan.
År 1996 fick de veta att Ingela hade cancer.
- Cancer är ett så laddat ord. Att få sjukdomsbeskedet var som att blixten slog ner från klar himmel. "Ska jag dö nu?" undrade Ingela.
Till sjukhus i Umeå
Bara fyra månader tidigare hade hon fött parets första barn, en son. Nu fick hon inte längre amma pojken, utan hela den lilla familjen måste snarast fara till sjukhus i Umeå, där Ingela skulle få kvalificerad vård.
Sjukhusvistelsen kom att vara i drygt ett halvår.
- Hon fick mycket mediciner, det var provtagningar och operationer. Min främsta uppgift var att ta hand om pojken. Som anhörig sover man dåligt, kallsvettas och har ingen riktig kontroll på vad som händer, berättade Rickard.
På våren 1997 fick de komma hem och nu måste Rickard ta på sig ett större ansvar, ta på sig uppgifter som vårdpersonalen i Umeå hade skött.
- År 1998 får vi beskedet att Ingelas cancer är tillbaka och att man måste byta benmärg på henne.
En äldre syster fick donera benmärg.
- Ingela kommer hem och repar sig efter operationen, men är väldigt medtagen Hon väger bara 30 kilo och det är självfallet tufft att förändras så mycket fysiskt.
Hoppet väcks
Hoppet väcks både hos Rickard och Ingela. Visserligen får de veta att överlevnaden efter en sådan operation är i snitt tio år, men forskningen går ju framåt ...
De börjar planera för framtiden, säger varandra att när de blir pensionärer ska de skaffa sig en husbil. Det är ingen idé att gräva ned sig och pojken är lyckligtvis frisk och växer.
Fler kriser väntar.
- Kring år 2000 börjar hon gå sönder igen. Skelettet håller inte, sju ryggkotor säckar ihop och hon blir beroende av olika hjälpmedel. Men Ingela är tapper och vi kämpar på. Hon tar sig fram med en eldriven rullstol.
Egna intressen
Som anhörig känner Rickard att han måste odla egna intressen utanför hemmet; att kunna ge sig iväg med motorcykeln är guld värt, något som Ingela förstår och uppmuntrar.
År 2005 kommer ett nytt bakslag, hon blir njursjuk och måste få dialys. Men även det går.
- Allt går, även om man måste kliva ner ett trappsteg.
Men 2009 drabbas Ingelas lungor och nu finns ingen riktig bot. Hon avlider på sjukhus efter ett halvår.
Rickard försöker nu dela med sig av sina erfarenheter till andra som är i en liknande situation; han har deltagit i grupper, bland annat tillsammans med Hans Marklund.