Redan i tjugoårsåldern dök hotelldrömmarna upp för allra första gången.
- Det kändes som att ett hotell var en bra grej, att det skulle kunna gå rätt bra att starta utan någon kunskap om branschen, säger Anders och skrattar lite.
Lång startsträcka
Men det skulle ta drygt trettio år innan det blev åka av. Under 2009 jobbade Anders på Arbetsförmedlingen i Umeå. Han trivdes bra men insåg att det var hög tid att göra slag i saken om det någonsin skulle bli något av hotellplanerna. Sambon Yvonne trodde mest att allt var drömprat och hade inget emot att Anders tog sina två döttrar med sig till Tanzania för att titta på tre hotell.
Barnen fick bestämma
- Jag bestämde mig för att mina döttrar skulle få fälla avgörandet. Skulle tjejerna tycka om Afrika skulle jag satsa fullt ut, om inte så skulle jag lägga ner hela projektet.
Döttrarna blev helt begeistrade och direkt trion kom hem började jakten på finansiering. Att låna pengar visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Bankerna tyckte att det var ett intressant projekt och att det ytterst detaljerade underlaget (ner på besticknivå) såg jättebra ut men det var ingen som ville låna ut några pengar, berättar Anders.
- I Tanzania kunde vi inte heller låna. Där måste man vara känd sedan tidigare och dessutom redan ha ett företag. Ett moment 22 med andra ord.
Privat investerare
Tack vare personliga kontakter lyckades Anders till slut få tag i en privat investerare och förhandlingarna om L’Oasis, ett rustikt hotell i Arusha som både Anders och döttrarna kände var deras stil, kunde börja. Det tog nästan ett helt år av förhandlingar innan man kom överens.
Den yngsta dottern var den enda som var lite skeptisk till köpet. Hon trodde att underhållet på L’Oasis skulle bli allt för dyrt.
- Med facit i hand var hon klokast av oss tre, säger Anders.
Ett bottenlöst hål
Underhållet visade sig vara rejält eftersatt. De tidigare ägarna hade dessutom bara köpt in billigast möjliga inventarier. Ingen av spisarna i köket fungerade och två av frysboxarna visade sig inte ha någon botten. Men det var bara småsaker i sammanhanget. Redan den 1 januari 2010, den allra första dagen efter övertagandet, gick första vattenledningen sönder.
- Det är verkligen ingen lek att vara helt ny i landet, inte känna någon och det sprutar vatten bakom ett av husen. Tack och lov lyckades jag få tag i en rörmokare som fixade läckan samma dag.
Vattenledningsnätet
- Tyvärr var det bara början. Ungefär var tredje dag gick en ny ledning sönder och vid det här laget har vi bytt ut hela ledningsnätet. Men det är bra, nu kan vi vara trygga med att det fungerar som det ska.
Anders berättar att han haft sin beskärda del av motgångar.
- Jag var helt knäckt ett tag. I dag har det lugnat ner sig, men i början var det tungt, det ska jag inte sticka under stol med.
Redan efter tre månader valde äldsta dottern som flyttade ner tillsammans med Anders att återvända hem. Han berättar att det var svårt för henne att få vänner på plats och att hemlängtan blev för stor.
Test av livet i Afrika
Med sambon hemma i Sverige blev Anders ensam under nästan ett helt år innan Yvonne kom ner 2011 för att prova på livet i Tanzania under några månader.
- Tack och lov gillade hon både landet och mig så pass att hon beslutade sig för att flytta ner på heltid.
Några gånger om året åker paret hem till huset i Norrfjärden. Antingen planerat eller mer spontant när hemlängtan gör sig påmind. Största delen av tiden spenderas dock i Arusha där de trivs väldigt bra.
Fantastiska naturupplevelser
- Klimatet är givetvis en stor fördel, sedan gillar vi staden och folkmyllret, för att inte tala om det som kanske är det allra bästa - närheten till alla fantastiska naturupplevelser som Tanzania och Afrika har att erbjuda.
Naturupplevelser i form av safariresor är eftertraktade världen över. Tillsammans med brodern Niklas Österberg, bosatt i Luleå, och tanzaniske Gideon Ole Makara har Anders nyligen startat ett safariföretag. Under början av 2012 genomfördes de första safariresorna i företagets historia.
Brodern Niklas är även delägare i hotellet på Zanzibar. Faktum är att det var han som hittade det på internet. Anders fick resa dit och kolla och han föll direkt för anläggningen. Några dagar senare var köpet klart.
Såväl klimatet som religionen och företagskultur är väldigt annorlunda på Zanzibar.
- Tyvärr är det en plats där mutor hör till vardagen. Jag har hela tiden haft som princip att inte ställa upp på sådant. Det är en kultur som måste motarbetas. Men det har helt klart gjort det mycket mer tungarbetat. Det hade varit enkelt att bara betala och se glad ut.
Anders och Niklas har satsat hårt på att renovera anläggningen och nu har bokningarna börjat ta fart på allvar och bröderna ser med tillförsikt på framtiden.
- Zanzibar är en otroligt vacker ö och ett attraktivt resmål. De flesta gäster kombinerar en safari med några dagar sol och bad på ön, berättar Anders.
På hotellen handlar det dagliga arbetet för Anders och Yvonne mest om att förvalta och handleda personalen även om Yvonne gärna jobbar mycket i trädgården.
Anders berättar att det inte alltid är så lätt med personalfrågorna. Han försöker arbeta enligt en skandinavisk ledarskapsfilosofi med en platt organisation där människor får ta eget ansvar och planera sin egen dag.
- Men tyvärr fungerar det inte så bra som jag önskar, de flesta är vana att bli styrda och kontrollerade in i minsta detalj.
Ett lass med gödsel
Ett bra exempel är när han berättar om ett lass gödsel som paret beställde till hotellets trädgård.
- Det innehöll väldigt mycket skräp - allt från fimpar och batterier till tandborstar och, tro det eller ej, en ljusstake.
Trädgårdspersonalen fick i uppgift att rensa bort skräpet. “Ta bort alla fimpar och sådant", sa vi. Och det var precis vad de gjorde. Fimparna försvann men batterierna och ljusstaken var kvar. När vi sa att batterierna också måste bort så försvann batterierna men ljusstaken och tandborstarna var fortfarande kvar.
“Bästa chefen i hela Östafrika"
- Man måste vara övertydlig. I grund och botten handlar det mest om att alla är rädda att göra fel. De tidigare ägarna använde ett bestraffningssystem med bland annat löneavdrag. Och så vill absolut inte vi jobba.
Anders berättar att han vet att hans ledarskap är omtyckt. Enligt personalen är han "den bästa chefen i hela Östafrika" vilket såklart känns bra. Men han anser sig inte göra något unikt ur svensk synvinkel utan följer helt enkelt Tanzanias lagar och blandar upp det med lite svenska förmåner.
- Jag började med att dubblera allas löner och betala ut ersättning för övertid. Det senare hade personalen inte ens en aning om att man kunde få. Resultatet blev att första månaden jobbade alla över, säger Anders, så det fick vi lov att styra upp.
Ett oväntat besked
Framtiden för Anders och Yvonne handlar just nu om att fortsätta att utveckla båda hotellen och safari-företaget.
- Vi börjar få vind i seglen och redan innan sommaren hade vi mer än sextio gruppförfrågningar inför vintern, många från Norr- och Västerbotten, vilket känns lite extra roligt.
Framtiden handlar även om att förbättra hälsan för Anders som inte har varit riktigt frisk senaste tiden. Sedan handlar det om att fördela tiden på ett bra sätt mellan Tanzania och Norrfjärden. Särskilt när Anders under året fått ett oväntat men glädjande besked att han ska bli morfar.
- Det får helt enkelt lov att bli lite mer tid i Sverige här framöver, avslutar han.