Vissa tar semester för att lata sig på stranden.
Det är ingenting för Gustav Ljungkvist, 22 och hans lillebror Petter, 20, från Piteå.
Bröderna gillar äventyr. Att vandra efter Inkaleden var bara uppvärmningen för det stora äventyret.
Det avslutades nyligen. Då hade duon under sju veckor besökt Dubai, Slovakien, Ungern, Österrike, Indien och Nepal.
I det sistnämnda landet skedde höjdpunkten.
– Att vandra på Mount Everest var huvudanledningen till resan och det var fantastiskt, säger Gustav.
De två Piteborna fick sig ett äventyr utöver det vanliga.
– Ett minne för livet. Vi hade läst på hur det skulle vara att ta sig till baslägret, men vi trodde inte att det skulle vara så svårt som det var. Det var riktigt jobbigt, berättar Gustav.
Baslägret i Nepal är sista allmänna stationen innan proffsen ger sig ut för toppförsöken på världens högsta berg.
Lägret ligger på 5 364 meters höjd. Att ta sig dit är varken lätt eller ofarligt. För två år sedan dog 19 människor och stora delar av lägret förstördes sedan en jordbävning utlöst en lavin.
Vägen dit går via Katmandu och flyg till Lukla på 2 800 meters höjd.
Sedan är det bara att vandra och klättra längs leden.
– Det var tufft fysiskt och jobbigt att acklimatisera sig till den höga höjden. Det tog oss nio dagar att nå basecampen.
Det var kanske lite för snabbt.
– Egentligen behövde vi nog ha tagit mer tid på oss. Vi sov i olika byar där folk hyr ut rum till nästan ingen kostnad utan tar in pengar på maten man köper istället. När vi sov på 5 100 meters höjd vaknade jag mitt i natten och hade ont i huvudet och vi hade båda svårt att andas, då blev vi lite oroliga att vi hade pressat oss för mycket.
Hjärnödem är det största problemet på så hög höjd. Om kroppen inte är tillräckligt van vid höjden kan det innebära för mycket vatten i huvudet vilket ger syrebrist och leder till döden.
– Jag trodde aldrig att det kunde vara så tungt att andas. Du var helt slut, gick 20 meter och var slut igen. Jag tappade sju kilo under vår bestigning, säger Gustav.
Men upp till baslägret kom duon.
– Där hängde vi upp en vimpel från Öjeby IF som vajar. Det har alltid varit vår förening.
Duon satsade aldrig på att ta sig hela vägen till toppen.
– Vill man högre än baslägret kostar det 250 000 kronor i avgift. Den farligaste delen, ett isfall, är också precis efter baslägret, så vi stannade.
Men ett minne för livet blev det ändå.
– Det var en cool upplevelse, det största vi har gjort, säger Gustav Ljungkvist.