När Solbritt och Kjell Holmbom åkte till Kenya 1986 som volontärer i missionsorganisationen Trosgnistans tjänst och med stöd av hemförsamlingen Ebeneser i Vistträsk, hade de ingen aning om att hjälparbetet skulle bli ett livsprojekt.
- Vi var där i två omgångar, först i tre år och sedan i ytterligare sju år, berättar Kjell Holmbom.
- De första åren arbetade vi på en missionsstation i Komotobo, långt ut i bushen, cirka fyra och en halv mil från närmaste tätort. Det var där allt började, säger han och får medhåll av hustrun Solbritt.
Många projekt
Som volontärarbetare har snickaren Kjell och undersköterskan Solbritt jobbat med många olika projekt. Byggande av skolor, barnhem och kliniker, trädplantering, vattenborrning, förebyggande hälsovård, sjukvårdsinsatser och mycket annat är en av förklaringarna till att flera kenyaner uppkallat sina barn efter makarna Holmbom.
- När vi kom hem 1998 efter andra omgången fortsatte vi hålla kontakt med våra afrikanska vänner och samla in pengar till dem. Ett av de viktigaste målen är att alla barn ska ha möjlighet att gå i skola och få äta minst ett mål om dagen, säger Solbritt och berättar en solskenshistoria från volontärtiden.
Ny skoluniform
En dag knackade en mamma på hos dem och bad om hjälp. Hon hade med sig en ledsen pojke i en utsliten skoluniform, som blivit hemskickad från skolan för att han inte hade tillräckligt fin klädsel.
- Det var inte så konstigt att uniformen såg ut som den gjorde. Som många andra fattiga i slummen hade han inga kläder att byta om till när han skickades ut i arbete efter skolan. Vi köpte en ny skoluniform till honom och såg till att han fick fortsätta sin utbildning.
- I dag är han utbildad läkare med egen klinik. Det är sådana saker som sporrar oss att fortsätta hjälparbetet, fast vi nu gör det hemifrån.
Märkt konto
Förutom att makarna Holmbom satsar egna medel på Kenya-hjälpen har de engagerat släktingar och vänner att dra sitt strå till stacken.
- Vi är mycket tacksamma för deras gåvor. Det är rent otroligt hur de ställer upp, säger Solbritt.
Andra sätt att få in pengar till det märkta hjälparbetskontot Sk-aid är att anordna loppis, minnestelegramverksamhet och att sälja honung från makarnas egen biodling.
- Och så har vi kommit igång ordentligt med att panta flaskor och burkar, säger Kjell, som numera kör sopbil i Arjeplogs och Arvidsjaurs kommuner.
Bra panthjälp
Pantandet tog fart när Kjell visade en bild på ettåriga flickan Solbritt som lever i slummen i Kawangware och berättade om hjälparbetet för ägarna till Sandvikens Fjällgård, Gunnel Forsberg och Robert Lidström.
- De tände direkt på att hjälpa till. Nu har de satt upp en affisch med flickans bild på sin camping och uppmanar alla gäster att lämna flaskor och pantburkar i säcken intill. Varannan vecka hämtar jag pantsäckarna, berättar Kjell.
Ideell stiftelse
Solbritt och Kjell har regelbunden kontakt med sina inhemska "förlängda armar" i Kenya via internet, telefon och sms. De brukar också besöka landet i stort sett varje år.
- På senare tid har vi funderat på att inrätta en ideell stiftelse för att säkra hjälparbetet i framtiden. Det skulle också vara ett sätt att vidga engagemanget och nå ut utanför hembygden, säger Kjell.