Alltid full rulle på pappersbruket

När PT hälsar på hos dem som arbetar vid torrändan på pappersmaskin 2 (PM2), det vill säga rullmaskin 2 (RM2), en helt vanlig tisdagseftermiddagen i oktober, slås vi av hur positiva de anställda verkar vara till jobbet.
- Allt är bra, säger Sten Wiklund, som har jobbat här sedan 1972, då pappersmaskin 2 togs i drift och produktionen vid Assi Lövholmens Pappersbruk, som fabriken då fortfarande hette, i ett slag fördubblades.
Kanske är vi fördomsfulla, men att någon som arbetar på fabriksgolvet prisar jobbet så som Sten Wiklund gör torde väl vara ovanligt. När han började här, för övrigt tillsammans med sin tvillingbror Hans, lämnade arbetsmiljön dock mycket övrigt att önska.
Öppen kur
- I början satt vi i en öppen kur, det var både bullrigt och dragigt, berättar Sten och arbetskamraten Inger Sundberg, som även hon kom till Assi 1972.
Dessutom hade man femskift förr, en betydligt sämre skiftform än dagens sexskift, förklarar de.
- Jag trivs jättebra, säger Inger, som numera arbetar på driftlabbet, där prover från kraftlinerrullarna analyseras kontinuerligt.
Inger Sundberg berättar att hennes dotter också är inställd på att börja jobba på Smurfit Kappa.
Dottern går en ky-kurs i processteknik med inriktning mot massa- och pappersindustri, en kurs som anordnas inom Kalix UniverCity och som är framtagen i nära samarbete med industrin.
Trygghet
Sten Wiklund uppskattar anställningstryggheten.
- I de tider som är nu får man verkligen vara glad att man har en trygg anställning, det är guld värt. Vi är ett av de pappersbruk i Europa som går bäst. Och organisationen är i dag så slimmad att det knappast blir några ytterligare rationaliseringar inom de närmaste åren. Vi som är kvar behövs, resonerar Sten och berömmer den lokala ledningen, som enligt honom är både väldigt kompetent och bra att ha att göra med - från Tore Persson och nedåt (vid PT:s besök var det inte känt att vd Tore Persson skulle tillträda en annan tjänst inom koncernen för att efterträdas av chefen för Smurfit Kappa Štúrovo i Slovakien, Dirk Poot).
Visst kan arbetet bli lite enformigt ibland, medger Sten Wiklund, men tillägger snabbt: "vilket jobb är det inte så?!"
Mansdominerat
Av tradition är det här en mansdominerad arbetsplats; av de 620 anställda är bara 120-150 kvinnor.
- Vi har ju låg personalomsättning, men så fort det blir aktuellt med nyrekrytering ser vi till att pusha för att få kvinnor att söka, säger informatören Anders Lindberg.
Just nu är man inne i ett generationsskifte. Flera som arbetar vid pappers- och rullmaskinerna kommer att ha 40 års tjänstgöring bakom sig när de avgår med pension. Med tanke på det får Mikael Rydén sägas höra till de nyanställda; han har jobbat på Smurfit Kappa i Piteå sedan 2000.
- Det är väldigt bra stämning här. Man har bra folk omkring sig och det är därför man trivs, annars är väl jobbet i sig kanske inte så jätteskojigt, säger Micke, som jobbar på "andra sidan", rullmaskin 1.
Vi pratar om hur det är att arbeta i skift och Anders Lindberg konstaterar sakligt att människan inte är gjord för skiftarbete.
Hälsoproblem
Micke Rydén säger att en del anställda får problem med magen eller hjärtat. Man kanske inte sover så bra och det kan vara svårt att hålla normala, regelbundna mattider.
- Det bästa vore nog om möjligheten fanns att gå ned till dagtid på äldre dar, säger Micke.
Själv älskar han att jobba natt, det är värre med förmiddagsskiften. Att jobba fyra veckor och vara ledig två passar honom utmärkt. Under den längre sammanhängande ledigheten passar han ibland på att resa söderut och hälsa på sin son i Norrköping.
- Det är viktigt att man kan fylla de lediga veckorna med något meningsfullt, att man har en meningsfull fritid, instämmer Anders Lindberg.