Elina Rönnqvist har tränat så länge hon kan minnas. Hennes föräldrar har alltid propsat på att man ska röra på sig. Som flicksnärt testade hon fotboll, men insåg snabbt att hon inte var någon lagidrottare. Efter det har det blivit gymnastik, dans och simning.
– Men efter fem, sex år med simningen bestämde jag mig för att sluta, jag tyckte helt enkelt inte att det var så kul längre. För att ha något att träna medan jag kom på vad jag verkligen ville göra följde jag med en kompis som tränar styrkelyft, säger Elina.
.
Gillade jargongen
Och där fastnade hon, 16 år gammal.
– Det var mest gubbar på gymmet, men stämningen var gemytlig och de hade skön jargong. Jag kände mig hemma direkt och tyckte att det kändes fränt att som brud bli stark – men jag fick mycket kommentarer på skolan.
”Du ser inte stark ut.”
”Du kommer att se ut som en rysk kulstöterska.”
”Du kommer inte att se klok ut om du fortsätter.”
– Visst tog det i början och det är klart att man blir påverkad, men nu är det mer skit samma. Min kroppsbyggnad är inte gjord för att vara slank och jag förstod ganska snabbt att det inte var någon idé för mig att sträva efter det. I dag är jag tacksam för min kropp.
.
Ett steg på vägen
Att ”stark är det nya slanka” framförs som nytt kvinnoideal tycker Elina till viss del är positivt.
– Men egentligen handlar det om att se stark ut, men fortfarande vara slank. Det är skillnad jämfört med att vara stark på riktigt – men det är väl i alla fall ett steg på vägen att vi kvinnor ska få se ut hur vi vill.
Efter en kort träningsperiod började Elina tävla i styrkelyft, som består av de tre grenarna marklyft, bänkpress och knäböj.
I dag tävlar Elina i 72-kilosklassen, det innebär att hon under tävling kan väga mellan 63,1 och 72 kilo. Under träningsperioderna brukar hon ligga något kilo över maxgränsen och droppa de sista precis innan tävling, i en strävan att få ut så mycket som möjligt av kroppen.
– Viktklassen passar min kropp perfekt, det är här jag ska hålla mig.
.
Tappar motivationen
På senaste tävlingen tog hon SM-guld och svenskt rekord i knäböj. Hon var poängbästa av damerna och gjorde sitt eget personbästa i totalen.
– Egentligen hade jag inte tänkt tävla nu, utan ville satsa på att bygga upp min grundstyrka under en längre period. Samtidigt behöver man sporren som tävlingar ger. Utmanar man sig inte på regelbunden basis är det lätt att tappa motivationen.
Nästa tävling är EM i Spanien i maj och då har Elina chans att få sin VM-biljett.
Att vinna VM är hennes långsiktiga mål, men som senior är konkurrensen betydligt större. Dessutom är det en idrott där man inte direkt tjänar några pengar. Som student var det lättare att kombinera pluggperioder och träningspass, men med jobb blir det mer uppoffringar.
– Det är som att ha ett till jobb när man tränar som jag gör. Det kräver struktur. Samtidigt har jag lärt mig att applicera det på andra områden i livet, som studiedisciplin och arbetsmoral. Och så är det ju bra att vara stark när man ska lyfta båren, skrattar Elina, som jobbar som sjuksköterska på ambulansen och akutmottagningen.
.
Tävlat utomlands
Bara två år efter att Elina börjat med styrkelyft blev hon uttagen i landslaget. Då var hon 18 år.
– Hela min juniortid har jag tävlat internationellt och det har varit jävligt roligt.
Kanada, USA, Ryssland, England, Polen och Spanien är några länder hon har lyft tungt i.
På hemmaplan har sportavdelningen här på lokaltidningen följt hennes resa och i arkivet finns gott om actionbilder. Tidigt i sin styrkekarriär omskrevs hon som en av den nya tidens atleter.
Magnesiumdamm på svarta t-shirtar och krigaransiktet på.
Allvarliga bilder, sammanbiten min.
.
Tillsammans med individuellt
Trots att styrkelyft är en individuell idrottsgren hjälps medlemmarna i Öjeby atletklubb åt som lag. Men tävlar gör de som individualister.
– Ett utrustningspass tar tre, fyra timmar. Det är inte effektiv tid, men det går inte heller att göra fortare än så. Det krävs också minst tre personer som hjälper till på olika sätt.
När Elina förbereder sig för tävling och tävlar använder hon speciella dräkter som gör att hon kan lyfta tyngre.
– Tänk dig att du ska få på dig en tröja i jättestyvt material som dessutom är två storlekar för liten. Inför ett sådant träningspass kan jag ha ångest. Dräkterna är så tajta att det gör ont och man får blåmärken, sår och spruckna blodkärl. Men ju mer man tränar med dräkt desto mer lär man sig att kontrollera utrustningen och få ut mer kilo av den. Det är häftigt, när allt stämmer kan jag plötsligt lyfta så mycket tyngre. Egentligen lyfter jag vikter som jag inte orkar.
.
Perioder när allt suger
Efter ett utrustningspass är hon sliten i kroppen, men egentligen mer psykiskt trött.
– Det är skönt när det är över. Jag har också lärt mig att det kommer perioder när man är nertränad och allt går tungt och suger, men nu är jag mer förberedd på att det hör till.
.
Vad är hälsosamt i din sport och i din vardag?
– Min sport är hälsa för mig och när jag tränar nöter jag inte knäböj, bänkpress och marklyft utan tränar de muskelgrupperna ur en massa olika vinklar och med olika vikter. Sedan är jag en ren idrottare och uppger till exempel var jag befinner mig en timme om dagen för att man ska kunna göra oannonserade dopingkontroller. Jag äter inga kosttillskott eller proteinpulver utan ser till att få i mig det jag behöver med vanlig mat. För mig är det hälsosamt att inte försöka pressa in kroppen i någon mall. Men tävlingarna med utrustning – det kan man däremot fråga sig om det är hälsosamt ...
.
Träffade kärleken
Elina träffade sin kärlek och nyblivna sambo Henrik Fransson via landslaget. Han är också styrkelyftare och kommer ursprungligen från Oskarshamn.
– Det är guld värt att kunna träna och tävla tillsammans. Vi följs åt till gymmet och även om vi är varandras motsatser när det gäller hur vi vill ha det vid träning och tävling så underlättar det. Vi får resa tillsammans och har förståelse för varandra och vad som krävs.
Förutom några småskador som ställer till det i bland, så har Elina en svag punkt.
– Jag sköter inte kosten så bra som jag borde. Visst äter jag regelbundet och med en slags grundplan, men ärligt – jag tränar för att få äta och jag är inte nitisk. Snarare mänsklig. Jag älskar chips och godis och jag orkar inte räkna och väga maten, då skulle jag tappa mycket av glädjen. Maten är min svaghet, det är väl det jag skulle behöva finslipa för att få ännu bättre resultat.
.
Bästa minnet?
– Mitt första internationella guld, på EM i Ryssland 2014. Att få stå där högst upp på pallen och höra nationalsången.
Bästa tävlingsgren?
– Knäböj, det är roligast att träna också! Bänk är jag mer råstark i.
Närliggande mål?
– Att få en fullträff på tävling och ta 575 kilo. Det skulle vara kul att ha lyft mest av alla kvinnor i Sverige genom tiderna!
.
Warface
Elina förbereder sig. I maj är det dags. Folks åsikter har hon lämnat bakom sig. Det viktiga är att vara stark, inte att se stark ut.
Hon kritar händerna och sluter ansiktsdragen i ett warface.
Det är dags att lyfta tungt.