Videon är inte längre tillgänglig
Varje vecka läker han sig själv med skivstång på gymmet. Genom att lyfta vikter omvandlar Magnus Borg minnen av mobbning till en positiv kraft. ”När jag styrketränar föreställer jag mig att jag lyfter bort smärtan. Att börja träna är det bästa jag har gjort i mitt liv”, säger han.
.
Sandkorn letar sig in i andfådd mun och svettiga nackveck. Inrefjärden vid Kärleksstigen ligger stilla, men på strandkanten pågår ett kompakt träningspass. Otympliga stenar och trästockar agerar vikter innan Magnus Borg kör armhävningar med handklapp tillsammans med sin personliga tränare Tomas Åström.
Passet är sjutton minuter högintensiv träning. För drygt två år sedan hade det varit otänkbart.
– Det var då jag förändrade mitt liv. Jag hade försökt träna tidigare, men fick aldrig till någon kontinuitet och i dag förstår jag att jag saknade flera viktiga pusselbitar – som att jag behövde förändra min kost, säger Magnus och drar upp kardborrebanden till viktvästen.
.
Men trots träningsmotgångarna fanns något som lockade.
– Det som blev avgörande för mig var att jag mådde psykiskt dåligt och kände att något viktigt saknades i mitt liv. Jag var orkeslös och hade mycket att ta itu med.
.
Höstluften kyler av och Magnus drar på sig en jacka innan han fortsätter.
– Jag hade helt enkelt fått nog av att leva ett liv jag inte var nöjd med. Jag kände att jag kunde bättre.
I det läget drog han på sig gymhandskarna och sökte hjälp.
– Jag ville satsa seriöst, men visste inte hur jag skulle göra. Därför behövde jag hitta en personlig tränare som jag kunde lita på. Eftersom jag följde Tomas och hans träning via sociala medier kände jag till hans drivkraft och hoppades att den skulle spilla över på mig.
.
När du tänker tillbaka på ditt första träningspass, vad ser du då?
– En nervös kille som trevade sig fram. Han visste vad han ville men inte hur han skulle nå dit. Jag lovade faktiskt mig själv en sak då, och det var att jag inte skulle vara så rädd för att göra bort mig. Att det skulle vara okej att göra fel. Jag tänkte ”faller jag med skivstången så gör jag väl det”. Det var en del i att våga satsa och utvecklas.
.
Men helt lätt var det inte. Gymångesten följde med som en extra tyngd i träningsväskan de första sex månaderna.
– Någonstans trodde jag att man var tvungen att vara stark och tekniskt duktig för att få vara där. Det släppte när jag insåg att jag hade fördomar om gymmet som miljö. Nu ser jag människor som satsar och det inspirerar mig.
Vad var du rädd för?
– Allt möjligt. För att folk skulle titta på mig, för att ta plats, för de fria vikterna, för att ta i. Jag har också haft föreställningar om min egen styrka och förstår nu att jag sett på mig själv som svag och tanig, men jag hade större kapacitet än jag trodde. Tomas har hjälpt mig att förstå det.
Vad grundar det sig i?
– Delvis i att jag hade det jobbigt när jag växte upp, särskilt i skolan. Jag var utsatt för mobbning och kände mig ofta förminskad. Därför har det aldrig varit självklart för mig att ta plats. Jag har känt rädsla för vad andra ska tycka. Men på gymmet fungerade det inte att stryka efter väggarna, där fanns andra människor och speglar som jag syntes i.
.
Magnus packar ner vattenflaskan i väskan och säger att han aldrig riktigt gjort upp med tonåren och det han varit med om.
– De negativa – och till viss del aggressiva – energierna satt kvar i mig. När jag tränar kan jag plocka upp en minnesbild ur det förflutna och använda den. Jag visualiserar att jag lyfter vikter och på så sätt lyfter bort smärtan. Det blir en positiv styrka och jag känner mig inte trasig längre, jag har läkt ihop.
.
Identifierar du dig som en tränande person?
– Ja, nu kan jag inte förstå att jag inte har tränat. Nu vågar jag också utsätta mig för olika träningsformer och obekanta miljöer att träna i. Kort och gott: Att börja träna är det bästa jag har gjort i mitt liv. En del säger ”det är ju jättedyrt”, men man får helt enkelt göra avkall på annat. Och när jag får frågan om hur länge jag ska hålla på så undrar jag istället: ”Varför började jag inte tidigare?”.
När du säger att träningen har förändrat ditt liv, kan du ge något exempel?
– När jag tränar tillsammans med Tomas både utmanar och peppar han mig. Hans ord om att jag fixar det har spillt över på andra områden. Jag har hans ord i bakhuvudet när jag till exempel ska hålla i en presentation på jobbet.
.
Om du stämmer av din känsla nu, mot den för två år sedan?
– Då säger jag att jag är en gladare person. Jag presterar bättre i vardagen och har lättare att koncentrera mig. Jag har mer drivkraft, jag sover bättre och äter bättre.
Och kosten mer specifikt?
– Jag köpte ofta godis och åt medan jag lagade middag. När jag började träna för Tomas fick jag lista min mat och då blev det lätt att se att jag åt på tok för lite och alldeles för dåligt. Nu äter jag sex gånger om dagen, både ordentlig frukost, lunch och middag och stabila mellanmål. Det är overkligt hur mycket kvarg jag ätit! Mitt förhållningssätt till mat har ändrats i grunden, då var det ett nödvändigt ont, nu känner jag att jag får tillbaka det jag investerar. Jag har gått upp bra, hälsosamma kilon på köpet.
.
Hur ser din träningsvecka ut?
– Jag tränar sex dagar, fem av dem följer jag upplägget som jag bestämt med Tomas. På den sjätte dagen gör jag något jag har lust med. Ofta övar jag på något som jag tycker att jag kan förbättra.
Den som följer dig på Instagram har kunnat ta del av din träningsresa. Hur har du tänkt där?
– När jag började hösten 2014 kände jag att jag ville ha resan skildrad för min egen skull. Jag filmar en del övningar när jag tränar, bland annat för att visa för Tomas, och det har spelat stor roll för mig att ha mina framsteg dokumenterade. Om jag har dålig motivation kan jag gå tillbaka i mitt Instagramflöde och titta på klipp och bilder. Man kan se det som om styrketräningen är ett uttryck för min inre resa.
.
Har du överraskat dig själv?
– Absolut. Jag visste inte att disciplin var min starkaste sida. Jag får träningen gjord, det går inte alltid jättebra, men jag är där och kämpar. Min deal med mig själv är att jag kliver upp 05.30 och går till gymmet. Jag tränar bara på morgonen eftersom jag är så kvällstrött. Det har funkat hittills.
Vad är ditt mål?
– Att fortsätta på den här vägen och att hålla i livet ut. Jag tror att det är viktigt att ha ett mål, det gör att man håller fokus. Men vägen dit ska vara rolig. För mig är det inte viktigt att ha en kropp som ser ut på ett visst sätt. Istället handlar det om känslan, att jobba med mig själv. Att nå fram till mitt bästa jag, även om det låter lite Oprah Winfrey att säga det. Jag har inte bara börjat träna, jag har förändrat mitt liv.
.
Magnus Borg delar med sig av sina matrutiner, favoritmellanmålen och träningspasset för dagen.
.
Magnus matdag:
”Jag äter en himla massa mat och har alltid något ätbart med mig i väskan – jag avskyr att vara hungrig!”
6.00 frukost – gröt med jordnötssmör och banan, två ägg, kiwi, två mackor med skinka.
9.30 mellanmål – 250 gram keso med hallon.
12.00 lunch – 250 gram protein, ofta fisk eller kyckling, ibland potatis och alltid grönsaker.
14.30 mellanmål – två hårdbrödmackor med makrill.
18.00 middag – ungefär samma som lunchen, men åt jag lax då blir det kanske kyckling nu.
21.30 kvällsmat – 250 gram kvarg med blåbär.
.
Magnus bästa mellanmål:
Keso med hallon, blåbär, gojibär och hackad sötmandel.
Hårdbrödmacka med makrill i tomatsås och dill.
Kvarg med hallon och gärna ekologiskt jordnötssmör ringlat ovanpå.
Kesoplättar gjorda på keso, ägg och jordnötssmör. Serveras med blåbär.
Skivad avokado inlindad i lufttorkad skinka. Gärna med keso i också.
Grovt bröd med äggröra.
.
Träningspasset:
Viktväst på tio kilo.
5 x 20 meter löpning med person på ryggen
10 burpees
15 thrusters med sten
20 armhävningar med klapp
30 utfallssteg med stock
Samma väg tillbaka.
Magnus tid: 16.59