Det var i slutet av mars förra året som kattägaren sökte vård för den 18-åriga katthonan sedan hon börjat äta och dricka dåligt. Ägaren upplevde initialt att veterinären, som tittade i kattens mun, var stressad och ointresserad av det ägaren ville berätta om kattens symptom. Ägaren uppger i anmälan att veterinären fokuserade mycket på att katten var 18 år. Veterinären bokade sedermera tid för operation av en angripen tand i kattens mun. Operationen skulle äga rum ungefär en månad senare. Men eftersom kattens allmäntillstånd förvärrades sökte ägaren vård för katten igen redan efter en vecka.
Katten lades då in på djursjukhuset och opererades i munnen. Både kattens underkäke och tänder var i mycket dåligt skick. Knappt två veckor senare var det dags för återbesök och då upptäcktes en böld i kattens mun. Eftersom kattägaren inte fick i katten varken mat eller vatten beslöt hon sig två dagar senare för att ta farväl av sin fyrfota vän. I anmälan uppger kattägaren att hon inte ångrar sitt beslut, även om det var tungt för henne eftersom katten var hennes allt. Kvinnan anser också att katten fick dö i förtid på grund av att veterinären inte tog sitt arbete på allvar och missade munbölden i samband med operationen.
Veterinären har redogjort för den behandling han gett katten och motiverar bland annat sitt beslut att inte söva katten i samband med den första undersökningen, med att det är en risk för en så gammal katt. Både han och djurskötaren som deltog vid operationen av katten står fast vid att katten inte hade någon böld i munnen vid operationstillfället. Bölden måste ha tillkommit efter operationen. Ansvarsnämnden går på veterinärens linje och friar honom från ansvar för kattens död.