â Det kĂ€nns egentligen bakvĂ€nt att Ă„ka till ett sĂ„ fattigt land för att fĂ„ vĂ„rd, förut litade jag pĂ„ sjukvĂ„rden i Sverige. Jag trodde jag haft tur som fötts hĂ€r, i ett vĂ€lfĂ€rdsland. Men nu vet jag att sjukvĂ„rden saknar vĂ€ldigt mycket kunskap, sĂ€ger Stine Johansen.
Endometrios Àr en sjukdom som innebÀr att livmoderslemhinna, eller celler som liknar livmoderslemhinna vÀxer pÄ andra stÀllen Àn inuti livmodern. Det vanligaste symptomet Àr att det gör ont. NÀr Stine Johansen fick sin första mens kontaktade hon vÄrdcentralen fem dagar i rad.
â Sista dagen fick jag trĂ€ffa en lĂ€kare och han började direkt misstĂ€nka endometrios, sĂ€ger hon.
Under högstadiet svimmade Stine av smÀrta i skolan sÄ gott som varje vecka, att vara med pÄ idrotten var vÀldigt svÄrt.
â Nu vet jag att jag hade ett speciellt syndrom som följer med endometriosen, som gör att smĂ€rtan blir Ă€nnu vĂ€rre nĂ€r man Ă€r i rörelse. Jag kunde i princip inte vara med pĂ„ idrotten, jag svimmade ju för att det gjorde sĂ„ ont, berĂ€ttar hon.
Genom Ären har hon utretts för narkolepsi och epilepsi samt fÄtt beskedet att hon lider av IBS. FruktansvÀrda smÀrtor veckan före, veckan efter och under sjÀlva mensen blev hennes vardag.
â Det var en vecka i mĂ„naden det var lite bĂ€ttre, sĂ€ger hon.
2020 eskalerade problemen och Stine klarade inte lÀngre att leva ett normalt liv med smÀrtorna. Trots att hon opererats för endometriosen en gÄng krÀvdes morfin för att lindra smÀrtorna.
â Jag hĂ€nvisades ocksĂ„ till psykiatrin. Min kĂ€nsla var att vĂ„rden inte trodde pĂ„ mig nĂ€r jag förklarade hur ont jag hade. Jag upplevde ocksĂ„ att de i princip trodde att jag var ute efter narkotiska preparat och dĂ„ tog jag beslutet att helt sluta ta morfin, sĂ€ger Stine.
I stÀllet fick Stine ett receptbelagt smÀrtlindrande preparat som pÄminner om Ipren, fast det Àr starkare.
â NĂ€r det var som vĂ€rst Ă„t jag inte, jag sov inte, drack inte. Jag kunde bara ligga i sĂ€ngen och inte göra nĂ„got alls.
I ett töcken av smÀrta tog Stine för mycket av medicinen.
â Jag fick leversvikt och njursvikt och lĂ„g nersövd i tvĂ„ veckor. Alla trodde jag skulle dö och vĂ„rden beslutade att göra en levertransplantation för att rĂ€dda mitt liv.
Men Stines tillstÄnd var sÄ pass dÄligt att hon inte skulle klara av en levertransplantation. Det enda som Äterstod var att hoppas och vÀnta pÄ att hennes tillstÄnd skulle stabiliseras. Som genom ett medicinskt mirakel vÀnde det och Stines lever ÄterhÀmtade sig.
Hennes mamma Ann-Helen Johansen kan fortfarande inte prata om den hemska tiden utan att brista i grÄt.
â Efter det har hela familjen levt i en stress som inte gĂ„r att beskriva. Vi har varit sĂ„ oroliga. Stine har inte varit sig sjĂ€lv pĂ„ tvĂ„ Ă„r, sĂ€ger hon.
Via grupper i sociala medier fick Stine kontakt med kvinnor som Äkt till RumÀnien för att operera bort sin endometrios. För henne fanns inte lÀngre nÄgra alternativ.
â Efter en MR-röntgen förra vĂ„ren sade en lĂ€kare hĂ€r i Sverige till mig att de kunde garantera att jag inte hade nĂ„gra sammanvĂ€xningar eller cystor. Men det hade jag ju.
Den 25 januari opererades Stine i RumÀnien, efter operationen sade kirurgen att de fÄtt bort allt.
â Det kĂ€nns helt ofattbart att jag Ă€r helt smĂ€rtfri i dag. Jag har fĂ„tt mitt liv tillbaka, sĂ€ger Stine Johansen.