Mats Johansson anlägger båten vid kajen på ön Pite-Rönnskär med van kaptenshand. Det är den första lördagsturen för dagen och en av passagerarna ska övernatta i vandrarhemmet. Hon möts i hamnen av hela stugvärdsfamiljen: Marcus, Linda och barnen Majken och Ines. Den yngsta åker tryggt på pappas rygg.
Tills för två somrar sedan var det Mats Johansson och hans gäng vid Kinnbäcks skärgårdsturism som drev både båttrafik, boende och restaurang på Pite-Rönnskär. Efter många år med hårt slit avvecklade de allt utom båttaxin. Sent i våras blev det bestämt att STF, Sveriges Turistförening, stod beredd att ta över vandrarhemmet.
Så sent som i juni fick Marcus Lidström och Linda Gustafsson frågan om de ville vara stugvärdar i två veckor. De tvekade inte länge.
– Vi hade lite andra sommarplaner men tog ett ganska snabbt beslut.
Nu har de bott i ett rum i det gamla lotshuset med en tvååring och en fyraåring i två veckor och tagit emot och servat boende och turister. Förutom att agera värdar består arbetsuppgifterna bland annat av att sälja kaffe, fika och glass i den lilla serveringen, hålla ordning på stället och guida i den drygt 37 meter höga fyren med de 167 trappstegen.
– De första dagarna hade vi otrolig träningsvärk, men sen har det varit smärtfritt, berättar Marcus som inte tvekar att ta på sig en extra tur. Däruppifrån är vyn över havet magiskt vacker.
Det forna arbetet för fyrvaktaren och lotsen är en del av Bottenvikens historia och de som jobbat för sjöfararnas säkerhet under 1900-talet är noga nedtecknade. Fyren har stått på Rönnskär sedan 1905. Gästböckerna visar att besökarna i fyren är både långväga och mer närboende. Rönnskär har länge varit ett populärt utflyktsmål och innan dess fiskeläge.
Marcus och Linda är inte ovana stugvärdar men framför allt har de hållit till i fjällvärlden. Det var också där de träffades, under en så kallad "dugnad" i STFs regi. Ordet är lånat från norskan och betyder ungefär volontärarbete. Sedan de fick barn har det varit svårare att ta på sig uppdrag i väglöst land. Därför var erbjudandet om att spendera tid på Pite-Rönnskär välkommet.
– Vanligtvis får man ansöka om uppdragen som stugvärdar. Men eftersom det var lite bråttom fick vi frågan.
De är inte överdrivet vana vid skärgårdsliv men har njutit av tiden på ön och är tacksamma över att stugägarna varit hjälpsamma.
– Det här är en plats där man får både natur och kultur, säger Marcus.
– Havet, utsikten, stugbyn - det är härligt alltihop, säger Linda.
Förutom att använda fyrens bas som klätterställning har barnen kunnat roa sig i lekparken vid lotshuset. Fyraåriga Majken har gärna hängt med på guidningarna upp i fyren. Marcus och Linda tycker det har gått över förväntan att sköta föräldraskap och värdskap samtidigt.
– Men det är en fördel att vara två vuxna när man ska passa in barnens mat- och sovtider när det kommer gäster samtidigt.
Linda är socionom och jobbar som kurator hos Röda Korset med behandling av torterade och krigsskadade personer. Marcus är utbildad idrottsfysiolog och arbetar inom hemtjänsten. De bor i huset i Burvik utanför Bureå som Linda redan ägde när de träffades. Sommarjobbet på ön är en skön kontrast till vardagslivet.
– Vi kommer nog att söka oss hit nästa år igen och skulle gärna stanna ännu längre.
STF bemannar vandrarhemmet på Pite-Rönnskär i åtta veckor under sommarperioden, fram till mitten av augusti.