Det är starkt att försöka, misslyckas, falla och sedan komma tillbaka. Men det kan vara ännu starkare att själv inse när det är dags att ge upp. Augusto da Silva har gett butiken i Laisvall sju år av sitt liv. Det har varit ömsom vin, ömsom vatten. Men mest vatten.
– Jag har inte velat ge upp, jag har trott på det här. Det var min mentor Bosse Larsson på Länsstyrelsen som gjorde ett oanmält besök hos mig för en tid sedan, och sa att han var orolig för min hälsa och att jag borde ge upp. Det var efter det som jag fattade beslutet: det är inte värt mitt liv, säger han.
Orolig för sin hälsa
da Silva beskriver ett oroande tryck över bröstet som han sökt läkare för. Även där blev han rekommenderad att lugna ned sig. Det gick så långt så att han i maj i fjol blev sjukskriven och rådd att söka sig utomlands ett tag för att komma bort från alla bekymmer som tynger honom. Vilket han gjorde. Sommarmånaderna förra sommaren kändes bra efter sjukskrivningen. Men när hösten och lågsäsongen kom och räkningarna samlades på hög, kom ångesten som ett brev på posten.
– Det här beslutet har vuxit fram under en längre tid. Det var dags att ge upp, och nu känns det som en befrielse att äntligen ha gjort det.
Butiken i Laisvall stängde första maj, men än är det inte riktigt över.
– Jag försöker sälja fastigheten och undvika en konkurs. Jag vet inte än om jag klarar det. Allra helst vill jag bo kvar här i Laisvall och göra det jag en gång kom hit för att göra nämligen att njuta av naturen, fjällvandra, fiska. Jag har visserligen gjort det ibland, men aldrig några längre stunder. Butiken har tagit minst 12 timmars arbetstid av varje dygn.