Bloggare - dags att vakna upp!
En blogg kan vara en riktig guldgruva för att ta reda på ett och annat. Ett problem dyker upp när jag ska berätta om helgens strapatser på skolan. Då får jag höra "Jo jag vet. Jag läste det i din blogg." Jaha, då har jag alltså ingenting att berätta eftersom att jag redan har redogjort allting på en internetsida.
Jag har länge funderat över varför det har blivit så populärt att lägga ut hela sitt liv publikt i både bild och text. Är det för att hela världen ska se hur jag ser ut när jag nyss har vaknat, göra alla galna av nyfikenhet genom att sudda över ansiktet på min hemliga pojkvän (Mr X) eller helt enkelt bara informera läsarna hur min extremt tråkiga och vanliga dag har sett ut? Det finns ju dessutom de som jobbar som proffsbloggare och tjänar pengar på att fota sig själv och berätta om sin dag.
Skulle jag vara proffsbloggare skulle jag nog inte tjäna många kronor. En vanlig dag i mitt liv ser ungefär ut såhär: Som en zombie stiger jag motvilligt upp ur sängen och äter en minimalistisk frukost innan jag beger mig mot skolan. Där vistas jag den större delen av dagen. Efter skolan åker jag hem. Då passar jag på att äta middag och möjligtvis plugga innan jag somnar. Med andra ord är mitt liv inte speciellt intressant för någon annan än mig själv.
Jag kan inte säga att jag är så mycket bättre själv när det kommer till bloggandet. Jag har haft min blogg i ungefär ett och ett halvt år och är inte mycket bättre än någon annan när det kommer till de många uppdateringarna. Ibland kommer jag på mig själv när fingrarna rasslar över tangenterna.
Varför lägger jag ut en del av mitt liv på internet egentligen? Vem bryr sig om jag har varit på stan, tränat eller städat? Konstigt nog är det faktiskt intressant att läsa om andras liv. Fråga mig inte varför, men vad andra har på sig och gör kan vara underhållande en grå och snöig dag. Kanske behöver alla bloggare, precis som Blondinbella, ta en lång och ordentlig bloggpaus och fundera över livet istället för att uppdatera bloggen tio gånger per dag.
För övrigt har det gått från att vara 2008 till att bli 2009. Det betyder att det nu är ett nytt år med nya möjligheter. Jag har dock struntat i allt vad nyårslöften heter. Det enda som dessa löften framkallar är dåligt samvete när man glömmer bort ellet struntar i det man har lovat sig själv.
Nyårslöften är av någon anledning till för att misslyckas. Därför är mitt enda nyårslöfte att inte ha något nyårslöfte. Istället ska jag införa riktlinjer så som att: träna mer, äta mindre godis och bli mer impulsiv. Det enda som kan bli lite svårt är att stå emot är godiset. Varför har denna förädiska produkt framställts egentligen?
Som min pappa alltid brukar påpeka så är det faktiskt ett gift. Jag kanske borde ta in på ett behandlingshem och avgifta mig själv. Bara tanken på godis får det att vattnas i munnen trots att jag inte alls är sugen på det. Kan ingen snäll vetenskapsman framställa lite nyttigt godis, typ nu?
Så jobbar vi med nyheter