För tredje Ă„ret i följd delar Kim Walls minnesfond ut stipendium till kvinnliga journalister som verkar i den svenska journalistens anda. PĂ„ grund av coronavirusets utbrott har dock evenemanget i New York â dĂ€r stipendiaterna brukar offentliggöras â stĂ€llts in.
ââVi hade stĂ€llt in det redan innan resebestĂ€mmelserna i USA Ă€ndrades. Det Ă€r vi vĂ€ldigt tacksamma för i dag, sĂ€ger Joachim Wall, pappa till Kim.
Vem eller vilka som fÄr resestipendier offentliggörs alltid pÄ Kim Walls födelsedag den 23 mars.
ââDet ska vara en tillstĂ€llning dĂ€r folk Ă€r glada. Vi rĂ€knar med att hĂ„lla evenemanget till hösten. Kanske den 23 september nĂ€r Kim skulle ha fyllt 33 och ett halvt Ă„r, men vi fĂ„r se hur det hela utvecklar sig, sĂ€ger mamma Ingrid Wall.
"En förebild"
Journalisten Kim Wall hade hela vĂ€rlden som sitt arbetsfĂ€lt â Sri Lanka, Uganda och Marshallöarna Ă€r bara nĂ„gra av de platser hon rapporterat frĂ„n. Hon skrev om Ă€mnen och mĂ€nniskor som ofta inte fĂ„r tĂ€ckning av de traditionella mediehusen. Ofta faller det pĂ„ just frilansjournalister att berĂ€tta dessa historier och med minnesfonden fĂ„r andra möjlighet att föra Kim Walls arv vidare.
ââHon fungerar som en förebild för andra kvinnor och andra kvinnliga journalister. För nu lĂ€ser man hennes artiklar igen pĂ„ nĂ„got vis, sĂ€ger Ingrid Wall.
ââVi brukar sĂ€ga nĂ€r vi vĂ€ljer ut vilka som fĂ„r ett stipendium att det ska vara en Kim-"story". NĂ„got som hon hade velat skriva, sĂ€ger Joachim Wall.
Precis som i fjol Àr det tvÄ kvinnliga frilansjournalister som fÄr 5 000 dollar vardera. Australiskan Clair MacDougall, baserad i Burkina Faso, ska skriva om flyktingar i Afrika som gömmer sig i utrymmet för flygplanens landningsstÀll.
Otrolig desperation
ââDe kryper in i flygplan för att den vĂ€gen försöka ta sig till en bĂ€ttre vĂ€rld. De som eventuellt lyckas hör vi ju aldrig talas om och de som faller ner betraktas som vilken trafikolycka som helst. Det Ă€r flyktingar som nĂ„gon knappt hittills har skrivit om, sĂ€ger Ingrid Wall.
ââDet Ă€r mĂ€nniskorna som utsĂ€tter sig för en enorm risk. Det tyder ju pĂ„ en desperation som Ă€r otrolig och det Ă€r tydligen vanligare Ă€n vad man tror, sĂ€ger Joachim Wall.
Portugisiskan Mia Alberti ska göra ett reportage om parallella samhÀllen som mÀnniskor tvingats skapa i brasilianska São Paulo. En jÀttestad som lider av stor brist pÄ bostÀder som arbetarklassen har rÄd med.
ââDe har ockuperat bostadshus eller hela bostadsomrĂ„den. Det Ă€r illegalt, men de har byggt upp autonoma samhĂ€llen med exempelvis barnomsorg och sjukvĂ„rd, sĂ€ger Ingrid Wall.
"Ger en mening"
Detta Är hade familjen svÄrt att vÀlja ut stipendiater. Totalt kom det in 88 ansökningar frÄn 44 lÀnder.
ââGanska mĂ„nga ansökningar kommer frĂ„n Afrika och Sydamerika, vilket glĂ€der oss. Det Ă€r kanske de kontinenter dĂ€r antalet kvinnliga journalister inte Ă€r sĂ„ högt och dĂ€r de sĂ€kert jobbar under vĂ€ldigt svĂ„ra förhĂ„llanden, sĂ€ger Ingrid Wall.
Under de tre senaste Ären har fem kvinnliga journalister fÄtt resestipendier och totalt har fonden nu runt fyra miljoner kronor i kassan.
ââDen hĂ€r fonden kommer att leva lĂ€nge och det ger en mening för oss. För dĂ„ har det Ă€ndĂ„ kommit nĂ„got gott ur den hĂ€r förfĂ€rliga katastrofen med Kim genom att hennes namn nu lever vidare, sĂ€ger Ingrid Wall.