Det händer att Anton Möller spolar av gruset på infarten med vattenslangen. När dammet försvinner kommer den svarta färgen fram.
I både diskmaskin och kökslådor ligger besticken perfekt sorterade, som soldater på rad.
– När jag berättade för en kompis att jag skulle städa inför det här reportaget och husvisningarna undrade han vad som skulle städas. Möjligtvis kan en tröja ligga i soffan, men annars är allt på sin plats. Alltid. Jag snöar in på vissa saker, men gillar funktion och ordning och reda, säger han.
Just nu är han inne på tinyhouses – små inredda baracker där man försöker få in så mycket som möjligt på liten yta och där allt handlar om funktion. Anton kan ligga vaken och grubbla på detaljer som vart han skulle fästa öglorna för kranbilen.
.
På samma sätt började tankarna kring den 136 kvadratmeter moderna funkisvilla han byggt i Grundvik, vid Yttrefjärdens strand.
Vart kan man placera en nyckelgömma så att den inte syns? Hur ska det se ut när man sitter och äter? Om man skulle sprida ut sand på alla golvytor i huset och gå på den en månad, vilka delar skulle sedan vara orörda? Hur kan man komprimera de ytorna?
– På Instagram följer jag nästan bara saker som har med hus och arkitektur att göra. Om jag ser något jag gillar googlar jag allt som den arkitekten gjort och jag kan printscreena hela hus för att köket har snygga handtag. Jag tror nästan det krävs ett sådant intresse för att orka hålla på som jag gör.
.
Anton var 15 år när han sa till sin mamma att han ville bygga ett hus. Bygget blev dock några år försenat, eftersom ekonomin inte riktigt gick ihop på den tiden.
Men redan då började han skissa på det perfekta köket, det ultimata sovrummet och jobbade sedan med att pussla ihop de olika delarna så effektivt som möjligt.
Tjugosju ritade hus senare landade han i villan som nu reser sig över vattnet.
– Jag köpte tomten som 20-åring och började bygga några år senare. Innan dess hade jag stått här i många timmar och bara tittat och lyssnat. Någon gång har jag kört hit klockan tre på natten och suttit bakom ratten och funderat på hur jag vill att platsen ska se ut när jag kommer hem på natten.
.
Sommaren 2015 var det dags att dra i gång på allvar. Då gjöt han plattan och fick äntligen börja förvandla ritningarna till något konkret.
Liggande träpanel som smälter in i landskapet, ett dubbelgarage med fjärrportar och högt till tak. Fyrtioen centimeter tjocka ytterväggar och frånluftsvärmepump med värmeåtervinning.
En insida med platsbyggda bänkar, skåp och kök i neutral färgskala.
– Alla utrymmen ska vara maximalt utnyttjade och allt ska ha en funktion. Jag byggde noga för att det ska vara enkelt att leva. Hela huset tar tjugo minuter att storstäda, säger Anton.
.
De första fyra veckorna tog han semester för att få huset väderskyddat. Efter det har Anton jobbat heltid på sitt vanliga jobb och utöver det snittat 132 timmar per månad. Under tiden bodde han hos sin pappa, som skötte markservice och fixade stabila matlådor.
– Men jag kan också ta på mig att Frasses finns kvar i stan!
Anton har förberett sig på samma sätt som han skulle ha gjort inför en ironman-tävling. Han tränade hårt innan, både fysiskt och psykiskt, för att hålla. Ville säkra åt alla håll.
– Jag ville att det till slut bara skulle hänga på mig och min karaktär. Jag har gjort det mesta själv och har kunnat vara extremt noggrann. Jag ville ha det så.
Under byggtiden har han varit pedantisk med att känna efter. Det har hänt att han kommit till huset, städat lite och åkt igen. Men motivationen har sällan svikit.
– Jag har försökt vara noga med sömnen också, men visst har det blivit långa nätter på bygget följt av jobb dagen efter.
.
Byggets slutdatum var satt till början av november förra året.
Men Anton var färdig sex månader tidigare och flyttade in den 28 mars, direkt efter en fjällresa.
Dessutom landade hela projektet 15 000 kronor under budget.
– Mina ritningar och kalkyler har stämt hela vägen, men så har jag också räknat ner till skruvnivå. Innan jag började var det många som tvivlade och bara tog det som snack, därför kändes det lite skönt att bevisa att jag kunde – även om det inte kändes så viktigt när jag var klar.
.
Efter ett halvår i huset väcktes tanken på att bygga ett nytt boende.
– Jag trivs jättebra, men huset är för stort för mig och har öppna ytor för socialt umgänge. Jag är sällan hemma, utan åker skidor och är i skogen eller på vattnet och umgås gärna utomhus. Därför är jag sugen på att bygga ett hus specialanpassat efter det liv jag lever.
Mycket skulle han göra exakt likadant, annat skulle han tänka nytt kring. Gissningsvis kommer det moderna lull-lull:et att följa med till nästa projekt.
– Jag är förtjust i att man styr hela husets belysning via telefonen och jag gillar att micron inte har någon mekanisk knapp för att öppna luckan och att ugnen har pyrolytisk rengöring.
.
I veckan har mäklarfirman visat huset två gånger.
Men trots 1 346 arbetstimmar, från gjutning till inflyttning, är Anton inte sentimental.
– Jag gillar att komma på idéerna och att lösa problemen som uppstår mycket mer än att förvalta. Jag gillar att ha något för händerna och är beredd att lägga lika många timmar, eller fler, på ett nytt hus. Om det krävs.