Författare har makt över liv och död, men själva läsningen är demokrati.
Jag gillar författaren Philip Pullmans tanke om att läsning är den renaste formen av demokrati. Som läsare bestämmer jag om jag vill läsa boken, vad jag tycker, jag kan tolka fritt och själv välja om jag vill läsa klart. Jag lägger gärna samman det med Malala Yousefs ord när hon tog emot Nobels fredspris 2014: "Låt oss ta upp våra böcker och pennor. De är våra mest effektiva vapen".
.
Tidigare i veckan firades Världsbokdagen, som instiftades för att uppmärksamma böckernas betydelse för att sprida idéer och kunskap. För att bidra till förståelse och tolerans.
.
Själv läser jag "Och sen Paulette" av franska författaren Barbara Contantine. Den handlar om en man i sjuttioårsåldern som lever ensam på en stor gård sedan sonen flyttat därifrån med sin familj. Efter en våldsam storm flyttar grannen in hos honom och efter hand ansluter fler personer och bildar ett udda kollektiv på gården. Det hela gör mig sugen på att se om "Tillsammans". Hellre äta gröt tillsammans, än oxfilé ensam.