Säsongen för skridskosegling börjar så fort en grund sjö har frusit och kan i bästa fall vara flera månader. Torgny Lagerstedt, 68 år, åker så fort han har möjlighet, helst ett par gånger i veckan.
– Jag jobbar då och då, men inte när man kan skridskosegla.
Han är sekreterare i Sällskapet skridskoseglarna, som anordnar SM och vill sprida intresset för vinteraktiviteten.
– Det är en så härlig upplevelse med en enkel utrusning, som inte väger mer än fem till sex kilo, som ett skidfodral, säger han.
För skridskosegling behövs egentigen bara ett segel och medar på fötterna.
– Det kräver inga extrema vindar och du får en naturupplevelse genom att komma ut på fina isar, känna vinden mot ansiktet, höra klappret från isen och har du tur får du se en och annan örn.
Dessutom finns det en stor fördel jämfört med flera andra vinteraktiviteter.
– Vi gillar ju att det blåser. Tänk dig att vakna på vintern och tänka: ”åh vad underbart”, när du ser att det blåser. Det är det inte många andra som gör. Det gör inte så mycket om det småregnar, säger Torgny Lagerstedt.
På bra underlag, en hård och blank is, räcker det med en svag vind på en halv meter per sekund.
– När det närmar sig åtta meter per sekund börjar det bli rätt mycket. Men det finns de som åker i starkare vindar än så, säger han.
Genom att hålla seglet i 45-graders vinkel mot vindriktningen kan man glida fram omkring tre till fyra gånger snabbare än blåsten. Med rätt väderförhållanden går det att komma upp i hastigheter av 90–100 kilometer i timmen, eller ännu mer, beroende på vilket segel man har. Men Torgny Lagerstedt påpekar att de flesta nöjer sig med att åka mycket saktare, med en maxhastighet runt 40 kilometer i timmen.
– Det är det normala och räcker för att man ska njuta av farten, säger han.
Själv varvar han mellan kitewing, i form av en vinge och draksegel, med anor från 1800-talet. Torgny Lagerstedt byggde sitt eget draksegel för 35 år sedan. I dag är det lättare att köpa färdiga segel, till exempel på nätet. På senare år har kite blivit populärt, skärmar som styrs med hjälp av långa linor.
– Killarna som kitear på vattnet börjar även sätta skridskor på sina fötter och komma ut på isarna. Det gillar vi allihop, säger Torgny Lagerstedt.
Att hålla i ett segel och styra efter vinden ger bra styrketräning för överkroppen. Armar, axlar, bål, mage och rygg får extra stabilitet. Genom att man måste stå på benen förstärks även benmusklerna, liksom rumpan. Hela kroppen får en mångsidig träning.
– Det är inte superjobbigt utan lagom jobbigt att segla. Man bestämmer själv hur mycket man anstränger sig, säger Torgny Lagerstedt.
För att ge extra stöd åt vristerna använder de erfarna skridskoseglarna slalomkängor. Extra höga medar gör det också lättare att glida över ojämnheter och snö. Men till en början går det utmärkt att använda sig av vanlig utrustning för långfärdsskridskor. Många som testar blir enligt Torgny Lagerstedt fast.
– Vi försöker prata med vänner och bekanta. Ibland får man med någon ut på isen och de kommer tillbaka väldigt snabbt och skaffar sig egen utrustning.
Han poängterar att de som är ovana måste vara extra försiktiga.
– Det är viktigt att man har förståelse för att is inte alltid är säker. Helst bör man ha lite erfarenhet sedan tidigare. Har man inte det kan man försöka ta kontakt med någon som har och be om att få följa med. Man ska ha en viss respekt för att is är en färskvara, det som fungerade i går kanske inte fungerar i dag, säger han.
För den som får in vanan väntar oslagbara upplevelser. Det bästa tycker Torgny Lagerstedt är när vädret tillåter långa turer längs med fjärder.
– Det är det man drömmer om och det har jag gjort några gånger, det blev kanske sex mil som mest. (TT)