När jag första gången ser Hondas lilla elbil får jag en känsla av att den ändå inte är på riktigt. Jag anar dessutom från vilken parallell verklighet den har rymt: Honda E måste ha kört ut ur bioduken från en tecknad film av den japanske animatören Hayao Miyazaki. Hans berättelser är lågmält poetiska och stillsamma men samtidigt dramatiska och befolkade av fantasifulla figurer, inte sällan i form av döda ting som får liv.

Honda E tittar på mig med troskyldig blick. Karossens enkla linjeföring och minimala detaljrikedom kunde lika gärna ha varit gjord av en tecknare.

Osar 70-tal

Artikelbild

| Frontens runda lampor och svarta sjok går igen även baktill. Honda E sticker ut i trafiken och bara i en så här smal gränd kan den se stor ut.

Samtidigt är det uppenbart att Honda hämtat inspiration från sin egen småbilshistoria. Det märks även inuti, instrumentpanelens nedre halva osar av 70-tal. Den övre halvan av ”instrumentbrädan” är desto mer futuristisk.

Stora, klara skärmar ersätter de yttre backspeglarna med utmärkt funktion. Mitt på panelen finns två 12,3 tum stora pekskärmar. Där kan föraren och passageraren turas om att fippla med navigationsinställningar, musiklistor eller vad som nu behövs.

Framstolarna är lite konturlösa och komforten inte på topp för långfärd. Men det är inte resten av bilen heller. 22 mil är nästan provocerande kort när billigare konkurrenter som Renault Zoe och Volkswagen E-Up klarar 38,5 respektive 26 mil enligt WLTP-mätnormen. Bakhjulsdrift ska dels ge kvicka och roliga köregenskaper, dels möjlighet att vinkla framhjulen extra mycket. Vändradien är 8,6 meter, vilket är mycket bra även bland småbilar.

I trånga gränder är det nästan komiskt enkelt att vrida och vända på ekipaget. E kan dessutom parkera sig själv med automatik i flera typer av p-rutor.

Artikelbild

| Femdörrarskaross, men varken baksäte eller bagageutrymme är bilens starka sidor. Honda E är konstruerad som elbil, inte baserad på någon befintlig vanlig Hondamodell.

Urban pendling

Smidighet och låg vikt (nåja, drygt 1,5 ton) har varit mål för konstruktionen och bilen är tänkt för urban pendling. För hemladdning klarar E upp till 7,4 kilowatt och då ska fullt batteri ta 4,1 timmar, med vanlig hushållsel med 2,3 kilowatt krävs nästan 19 timmar. Snabbladdning under längre turer ska kunna göras med upp till 100 kW och då går det på ungefär en halvtimme att uppnå 80 procent.

Artikelbild

| I trånga gränder trivs Honda E tack vare kompakt format, snäv vändradie och utmärkt runtomsikt. Dessutom rullar den alltså elektriskt och därmed utsläppsfritt.

Batteriet på 35,5 kilowattimmar, såväl vattenkylt och vattenuppvärmt, tillverkas av Panasonic medan Honda själva har utvecklat och tillverkar elmotorn. Bilen säljs med antingen 136 eller 154 hästkrafter och med den senare effektnivån följer även lite mer utrustning.

Körningen är kul och lättsam och fjädringskomforten är i huvudsak bra, men den har en oro i bakvagnen över vissa ojämnheter som känns i ryggslutet. Baksätet gör sig bäst framfällt som fraktyta, eftersom bagageutrymmet hör till marknadens allra minsta.

Artikelbild

| 17-tumsfälgar är tillval och minskar räckvidden med ungefär en mil, från 22 till 21. Standard är 16-tumshjul.

Honda E är en bil som det är lätt att tycka om. Ändå undrar jag lite hur Honda har tänkt. Fin design och finurliga finesser – räcker det för att motivera priset och bristerna?