I vintras skrev vi om systrarna och äventyrarna Erika och Linnea Waaras äventyr i fjällvärlden. Då tog de sig med pulkor och turskidor 484 kilometer efter Kungsleden. Men det var bara början på äventyret.
Nu är ni igång med etapp två. Vad innebär den?
– Att till fots färdas 135 mil, från Treriksröset till Grövelsjön. Även etapp tre är påbörjad – den innebär bestigning av den högsta toppen i varje fjällandskap. I mitten på juli gjorde vi Kebnekaises sydtopp och tre toppar återstår innan projektet är klart.
Hur långt har ni kommit?
– Lördag (i dag, reds anm.) borde vi befinna oss i Vålådalen, Jämtland och har då tagit oss 120 mil.
.
Följ tvillingsystrarna Waaras äventyr i deras blogg.
.
Vad har ni varit med om på vägen?
– Vi har fått leva fjälliv hela sommaren och samtidigt har vi musicerat. Vi har ingen turnébuss, utan tar oss fram med fötterna. Vi har fått uppleva de mest fantastiska landskapen, möten med människor, alla slags väder och terränger. Vi har träffat andra Gröna bandare som har delat med sig av tips och upplevelser. En av de mest spännande djurupplevelserna var när en katt ville lämna en ”present” och kom in med en råtta som levde. Det tog oss en halvtimme att få tag på den halvt skadade råttan.
.
Någon speciell utmaning?
– Att orientera sig i svår terräng när lederna är dåligt markerade. Snurrar du ett varv i skogen är du vilse, så det gäller att ha karta, kompass och ögonen med sig hela tiden.
Berätta om något minnesvärt möte!
– Det finns så många vi skulle vilja berätta om. Det första mötet som gav oss extra kraft inträffade redan dag ett. En man i båten sa att vi inte skulle ta oss längre än till Abisko. Vi gav honom vårt visitkort och sa att han kunde kika in på vår hemsida för att följa hur långt vi tog oss! Ett annat minnesvärt möte var när vi stelfrusna och genomblöta av regnet kom fram till vandrarhemmet Valen i Valsjöbyn. Vi fick ett fint mottagande av ägaren Dahn som till och med hade åkt ut med bilen för att kolla så att vi hade hittat rätt väg. Han gick rakt in i våra hjärtan. Framför allt har norra Jämtland bjudit på många fina möten och trots undermåliga ledsystem skulle vi gärna åka tillbaka för att hälsa på dessa människor.
.
Några blessyrer?
– Fötter, knän och rygg turas ständigt om att gnälla. Smärtan flyttar runt. Innan turen startade var vi inställda på att blessyrer inte går att undvika och det har mentalt hjälpt oss på vägen.
Berätta om någon härlig naturupplevelse!
– När en flock på runt hundra renar plötsligt ändrade riktning och började komma mot oss. Vi stod bara stilla och beskådade detta fenomen. Till slut var de bara tio meter ifrån oss innan de vände på klacken och sprang iväg. Solnedgången från Jänsmässholmen var storslagen. Det var som att någon hade målat med pensel på himlen.
.
Har äventyret förändrat något i er syskon- och vänskapsrelation?
– Vi är sedan tidigare vana att resa och göra äventyr tillsammans. Det finns ingen bättre parhäst än varandra. När vi är frusna, hungriga, trötta, kissnödiga eller ser något intressant samsynkar vi i regel jämt. Ibland är det nästan skrämmande. Givetvis har vi våra diskussioner sinsemellan, men det går över rätt så fort och när dagen är slut är vi bästa vänner igen.
Vad händer med er som människor under utmaningen?
– Fjället känns lite mer som hemma. Vi lever här och nu. Vi blir tryggare i oss själva och oavsett vad som kommer i vår väg hittar vi lösningar för att ta oss förbi hindren. Det stärker självförtroendet och är något som vi kommer att använda oss av i övriga livet.
.
Hur ser era rutiner ut?
– Vi vaknar klockan fem och packar ihop våra grejer, tejpar fötterna, äter en rejäl frukost i form av en påse gröt, torkat kött, cashewnötter och en chokladstick med en kopp kaffe. Sedan startar vi vandringen mellan sex och sju, beroende på morgonens effektivitet. Vi vandrar mellan åtta och tio kilometer innan första pausen då vi äter en bar och dricker. Sedan vandrar vi ytterligare tre, fyra timmar innan det är dags för lunch. På våra pauser öppnar vi upp skorna, sätter tidningspapper i dem om de är blöta, låter fötterna lufta och klär på en jacka för att behålla värmen.
Och efter lunch?
– Vandrar vi ytterligare några timmar innan nästa paus, då det är dags för ny energipåfyllning. Sedan går vi två, tre timmar till innan vi når dagens mål. Sträckan brukar landa på mellan två och drygt fyra mil och tiden vi är ute varje dag pendlar mellan sju och tolv timmar.
.
Vad gör ni på kvällarna?
– Framme på övernattningsstället ser vi till att torka skor och kläder, tvätta, gå igenom depåer, kolla karta, väder inför nästa dag, registrera data och föra dagbok, göra SPOT-trackern, göra bålträning, blogga plus käka middag och klippa nya tejpar inför morgondagen. Utöver det träffar vi många nya bekantskaper och testar nya smakupplevelser och gör ett och annat musikuppträdande, där det finns gitarr att låna.
.
Godaste maten hittills?
– Öringen på Virisen Lappland, kantarellerna i Raukasjö och lasagnen på Jänsmässholmen.
När går ni i mål?
– Preliminärt datum för Gröna bandet är 11 september. Därefter har vi kvar att bestiga tre fjälltoppar.
Vad ska ni göra efteråt?
– Efter att hela projektet är klart ska vi göra en spelning på fjälleventet Höstglöd i Grövelsjön i slutet av september. Där möter vi upp våra pojkvänner. Sedan kommer resten av familjen och det ska bli kul att få kvalitetstid tillsammans nu när vi har varit borta hela sommaren. I förlängningen vill vi sporra andra att upptäcka fjällvärlden och visst har vi tankar på kommande äventyr.
.
Vad vill ni säga till de som är sugna på att upptäcka fjällvärlden?
– Gör det! Fjällkedjan är lätt att nå från de flesta delar av Sverige. Kunskap, utrustning och sällskap är tre ledord för att få till en lyckad fjälltur. En fjällvistelse kan vara allt från en kortare dagsetapp till flera månader. Anpassa vistelsen efter förmåga. Fjället är vackert alla tider på året och från olika perspektiv. Du lär dig att uppskatta de små sakerna i livet, till exempel att kunna ha mjölk i gröten, att kunna ta en fullstor klick tandkräm på borsten, att torka dig med en fullstor handduk, att kunna gå på en toalett inomhus när det är natt och regn, att uppskatta samtal vid middagsbordet utan mobilen. Du lär dig att ta hand om din kropp och oviktiga saker blir sekundära. Det viktiga är att vara torr, varm och mätt.