Efter att ha blivit förlamad efter en flygskärmsolycka, så söker den intellektuella mångmiljonären Philippe efter någon att anställa som sin omhändertagare. Ur ingenstans dyker den högröstade Driss upp i kontoret under anställningsintervjuerna, och vill att Philippe ska skriva under ett bidragsberättigande papper för att visa att Driss aktivt söker jobb. Då utmanar Philippe honom och erbjuder en månads prövotid som hans personliga assistent. Driss accepterar vadet och flyttar in i herrgården, varpå han förändrar livet för såväl Philippe som de andra anställda.
Det bästa filmen har att bjuda på är definitivt den dynamiska vänskapen mellan de två huvudkaraktärerna, något som inte förvånar med tanke på att den är inspirerad av en verklig berättelse. Filmskaparna har med dialog och filmspråk skickligt fångat den känsla av realism som gör att filmen fungerar så väl, vänskapen som uppstår mellan huvudpersonerna känns hjärtvärmande äkta. Humorn fungerar som en brygga mellan de två enormt olika huvudpersonerna, och får dig att relatera till dem samtidigt som den får dem att relatera till varandra.
Filmen är enkel, vacker och effektiv. Jag rekommenderar den till alla som känner det minsta lilla intresse för hur relationer mellan människor kan påverka oss. Den rör ibland vid ämnen som skillnader mellan olika samhällsklasser och liknande sidospår, men fokus ligger där det bör ligga - hos vänskapen mellan Philippe och Driss och hur de hjälper varandra att utvecklas och få nya perspektiv. Det är sällan en film lyckas få mig att såväl skratta som ärligt känna för karaktärerna. Den här lyckades med stil.