Jag, en sann skräckfilmsentusiast, har därför blivit väldigt skeptisk mot nya rysare genom åren.
Denna film var en positiv överraskning att se - men samtidigt inget att bli hänförd över.
Filmen börjar med att tonårstjejen Elissa, spelad av Jennifer Lawrence (känd från Hungerspelen), och hennes mamma flyttar till en ny stad, och finner sig bo granne med det hus där en ung flicka mördade sina föräldrar för ett antal år sedan.
Det visar sig snart att familjens enda överlevande, Ryan, fortfarande bor kvar där, och det dröjer inte länge innan Elissa bekantar sig med honom.
Men än har allt inte retts ut, något Elissa snart blir varse om.
Så långt sjunger det bara om klichéerna. Men vad filmen faktiskt gör med sina klichéer är att vrida, vända och spela på dem, och även om det ibland misslyckas i sitt utförande är det väldigt uppfriskande att se.
Handlingen är inte alltför originell, men de stundvis väldigt lyckade försöken att göra något oväntat väger upp det. Jennifer Lawrence är definitivt den som lyfter filmen skådespelarmässigt.
Filmen leker skickligt med vad publiken tror och tycker, det och balansen mellan lugn och rädsla är filmens starkaste sidor enligt min mening.
Det största problemet jag hade med den var att den hade kunnat ta saker längre än den gjorde, vilket till sist resulterade i en film som är bra men inte mer än bra.
Ibland snubblar den över saken den vill göra, och faller in i de klichéer den försöker parodisera.
Gillar du skräckfilm eller thrillers är den mer än sevärd, den är både genomtänkt och spännande, men förvänta dig inte någon ny legend.