Året är 1967 när Sixto Rodriguez upptäckts av ett par talangscouter på en pub. Med en originell röst och egna låtar var alla han jobbade med övertygade om att han skulle lyckas, men de hade fel.
Efter två album som sålde mindre exemplar än händernas alla fingrar fick han ge upp sin musikdröm. Vad ingen då visste var att en okänd kvinna tagit med ett av hans album till Sydafrika. Där spreds den snabbt genom vad man skulle kunna kalla "den tidens fildelning", genom inspelningar på kassettband och LP-skivor. På den tiden var Sydafrika ett slutet land och apartheidlagen rådde. Rodriguez blev en stor inspiration med sina texter om sex och droger för de som kämpade emot apartheid.
Han blev större än Elvis i Sydafrika men var lite av en gåta, det fanns ingen information om honom. Två journalister bestämmer sig för att ta reda på sanningen om vem Rodriguez var, begick han verkligen självmord som ett rykte sa? Sanningen visar sig vara bättre än vad de hoppats på.
Min första spontana reaktion när jag sett klart denna prisbelönta dokumentär var: "Va? Hur kunde den där snubben inte bli känd?". Rodriguez var, och är än i dag, en man få personer hört talas om.
Jag hade ingen aning om vem han var och var inte heller speciellt intresserad av att höra hans historia före den började berättas.
Dokumentären är otroligt välgjord och intressant. Med jämna mellanrum spelas hans låtar upp och även om de handlar om knarklangare och sex, vilket i och för sig dagens låtar också gör, är de otroligt bra.
Hans röst skiljer sig från mängden vilket även hans sätt att framföra dem gör. Rodriguez satt med ryggen mot publiken på grund av hans scenskräck!
Målgruppen för denna dokumentär är kanske inte riktigt för oss ungdomar, jag uppfattar den som riktad åt lite äldre människor. Men har du en och en halv timma över och vill höra om en fantastisk livshistoria och bra musik, då ska du absolut se den här.