Att skriva sig till läsning har utarbetats av den norska professorn Arne Trageton. Våren 2006 inleddes ett projekt i den andan i Piteå. Det föll väl ut och sedan 2009 ingår den här verksamheten i CMiT:s vanliga arbetsuppgifter.
- Det är inte en läsinlärningsmetod, utan en strategi i klassrummet. Arbetssättet ger lärarna möjlighet att matcha rätt metod till rätt elev, säger Ann-Christin Forsberg.
Med datorns hjälp
Strategin innebär att man väljer bort bokstavsskrivande med penna i förskoleklasser och i första klass. Skrivandet bygger på talet och sker vid datorn redan innan man egentligen kan skriva.
- Barnen jobbar alltid i par och i förskoleklassen får de spökskriva. En låtsas skriva det den andra berättar. Sedan rättar fröken och för barnen blir det en minnesträning. Varje skrivtillfälle blir ett lästillfälle. Tanken är att det som produceras alltid ska ha en mottagare, säger Forsberg.
I arbetssättet får bilder stor betydelse. En stor fördel är att alla har chans att lyckas och därmed uppleva den positiva känslan att kunna.
Lättare att skriva
De som förespråkar det här förhållningssättet hävdar att de flesta barn har lättare att skriva än att läsa. Skrivandet blir alltså en effektiv väg in i läsningen.
- Datorerna är försedda med ett talsyntesprogram som hjälper barnen att ljuda fram bokstäver och ord. Barnet kan alltså höra direkt om det låter rätt eller fel.
En viktig aspekt är att barnen jobbar med meningsfulla texter på en gång. Det ska vara meningsfullt, viktigt och på riktigt. Barnen får ett rikare språk med mer nyans i texterna.
Skriva i tvåan
Men det finns ju barn som redan kan läsa och skriva?
- Det är bara att höja nivån och hitta utmaningar som sporrar. Det kan handla om att hitta andra synonymer till ord.
Först i andra klass börjar barnen skriva bokstäver med penna. Vid det laget har de en bra grund att stå på.
Ann-Christin Forsberg berättar att lärarna på SFI (Svenska för invandrare) visat intresse och delvis testat det.