Huvudpersonen, den 15-åriga Kyle har problem med att tygla sitt humör och med att kontrollera sig själv, vilket hittills mest gett upphov till smärre skador som krossade rutor. Men ibland känner han hur det exploderar i huvudet på honom och som läsare är jag rädd för vad han kan vara förmögen till.
Bokens handling kretsar till stor del runt Kyles förälskelse till den söta och populära klasskamraten som till en början verkar ouppnåelig, och den nya vänskapen till Zack, en ny kille på skolan som är så långt ifrån Kyle själv som man kan komma. En vänskap som är distanserad och inte alls självvald.
Egentligen händer det inte speciellt mycket i boken, och såhär i efterhand har jag svårt att komma ihåg vad som egentligen hände. Men bitar av boken bränner sig fast, och gör mig sugen på att läsa mer av Charles Benoit.
Boken är annorlunda och spännande, men samtidigt saknar den något som verkligen får en att känna. Kanske en huvudperson med något varmare hjärta, eller ett språk som ibland kryper närmare karaktärerna.