Den femte vågen
Betyg: PPPP
Då utomjordingarna kom till jorden så var det ingen som var beredd på det. Ingen science fiction kunde förbereda oss på detta. Fyra vågor av anfall decimerar mänskligheten och slår jorden i spillror. Cassie har överlevt de fyra vågorna och flyr nu från De andra. De andra är de som har dödat hennes föräldrar och tillfångatagit hennes lillebror. De andra är de som ser ut som människor men är något helt annat, och det är dem som ser till att frasen ’ensam är stark’ är den enda chansen att hålla sig vid liv. Efter den fjärde vågen så återstår det bara en enda regel: Lita inte på någon.
Att inte kunna lita på någon är inte bara en regel som gäller Cassie, utan även något som gäller för dig då du läser. Kanske är jag paranoid och överanalytisk, men jag led konstant av en känsla av att jag inte var riktigt säker på vad som var sant och inte, eller vem som egentligen gick att lita på. Boken är uppdelad i sektioner som berättas ur olika personers perspektiv, där man får höra olika sanningar och motsägande upplevelser. Jag blev snart lika paranoid som Cassie, vilket var effektfullt, men fick mig hellre att jaga svar än bry mig om karaktärerna.
Den femte vågen är också vad som känns som en modern science fiction. Det är inte bara så i bemärkelsen att teknologin är uppdaterad med smartphones och liknande rymdteknologi, utan moderniteten ligger i upplägget. Vi är inte ovana vid science fiction efter snart ett sekel av rymdutforskning och spekulerande om utomjordingar, och det är det faktumet som boken tar hänsyn till. Vi slipper faktiskt det här scenariot att ingen någonsin sett en zombiefilm då zombieapokalypsen inträffar.
Men det som väckte mitt brinnande intresse under bokens gång var i slutänden, tillsammans med den snygga uppbyggnaden med återblickar, frågan om hur det skulle sluta. Finns det en väg ut ur något så till synes hopplöst? Och vad är den femte vågen egentligen?