Männen, 61 och 48 år gamla, åtalades för bokföringsbrott, eftersom de struntade i bokföringen under de tre år som löjromsaffärerna pågick fram till konkursen senhösten 2015. De medgav på det stora hela händelseförloppet, men ville inte tillstå att det skett av uppsåt, utan skyllde på andra omständigheter.
De var också ense om arbetsfördelningen i handelsbolaget, 61-åringen skulle vara "musklerna" medan 48-åringen skulle sköta "papprena". En tredje person skulle anlitas för att skötas bokföringen, men när konkursen var ett faktum hittade konkursförvaltaren inga spår av någon bokföring.
Affärsidén var att köpa löjrom i Finland, paketera den och sälja den vidare i Sverige. Det sköttes i huvudsak av 61-åringen med "musklerna". Enligt åtalet kunde en sådan löjromsresa innebära inköp för 50 000 kronor, och totalt beräknas företaget ha haft en omsättning på minst 500 000 kronor.
Enligt 61-åringen förekom inga kvitton vid affärerna. Eftersom han är dyslektiker hade han inget med bokföringen att göra och insåg inte heller när bolaget började gå dåligt. Men tingsrätten anser att 61-åringen varit oaktsam och åtminstone borde ha frågat om bokföringen sköttes, och han döms till villkorlig dom och 30 dagsböter för bokföringsbrott.
48-åringen tvingades efter en tid att flytta hem till Finland av familjeskäl, men var fortsatt verksam i bolaget. Eftersom det var han som skulle ha hand om "papprena" anser tingsrätten att han hade det övergripande ansvaret för bokföringen, och menar att han begått brott med uppsåt. Tingsrätten honom därför honom till villkorligt 150 dagsböter för bokföringsbrott.
Båda männen ska dessutom betala 800 kronor var till brottsofferfonden.