Lena Bondestad är en av de tjänstemän som har en annan åsikt än landshövding Per-Ola Eriksson i björnjaktfrågan. Hon vill inte kommentera den pågående diskussionen om björnjakten mer än så.
- Vi har försökt vara tydliga i den skrivelse vi har bifogat länsstyrelsens beslut, säger hon.
Lena Bondestad, Ulf Bergelin och Lars Dahlberg vid länsstyrelsens naturvårdsenhet föreslår att man delar upp länet i tre områden: fjällen, inlandet och kusten, och koncentrerar merparten av avskjutningen till inlandet där problemen finns. Det skulle ge "en mer anpassad förvaltning än att stora delar av kvoten fälls i områden med mindre problem", skriver de.
Det finns inga garantier att licensjakten hjälper samerna, menar Robert Franzén från Svenska rovdjursföreningen.
- Vi är inte emot skyddsjakt i problemområden, men licensjakten innebär att man kan skjuta djur i hela Norrbotten. Det är inte säkert att man fäller de djur som orsakar skadorna.
Han håller med om att ersättningssystemet fungerar dåligt och måste ses över.
- Det har vi sagt tidigare. Det härstammar från en tid då man hade låg kunskap om björnens rörelser.
Andrés Ordiz, zoolog och forskare i det så kallade skandinaviska björnprojektet, har skrivit en rapport på rovdjursföreningens uppdrag. I den har han sammanställt forskning om de stora rovdjurens betydelse för den ekologiska mångfalden. "Att undvika att människors och rovdjurs aktiviteter överlappar är en central fråga och rovdjursförvaltning är i lika hög grad en politisk som en vetenskaplig utmaning", konstaterar han.