Videon är inte längre tillgänglig
Det var den 4–5 maj ifjol, som Ploy försvann. Hon hade begett sig hem till 22-åringen för att umgås och plugga. Sen dess har ingen sett henne, förrän hennes styckade kroppsdelar återfanns någon vecka senare.
22-åringen har hela tiden hävdat att hon lämnade hans bostad på kvällen den 4 maj och att någon annan måste ha träffat henne och bragt henne om livet. Han deltog själv i sökandet efter henne, men polisutredningen har visat att han till exempel inte försökt ringa henne en enda gång trots att andra kompisar uppmanat honom att göra det.
Under rättegången pekade han ut Ploys tidigare älskare, en 50-årig man, som misstänkt skyldig.
Övertygande bevisning
Någon brottsplats, mordvapen och ett egentligt motiv har man inte funnit, men tingsrätten fann bevisningen mot honom övertygande. Polis och åklagare har bland annat kunnat presentera teknisk bevisning i form av blod från den döda i bagageluckan på hans bil och tejp med blodspår från kvinnan i hans bostad (samma tejp som man funnit rester av på hennes kropp), man har också kunnat fastslå att hon försökte ringa larmnumret 112 under tiden hon var i hans lägenhet men tryckt stjärna istället för grön knapp.
Redan då rättegången avslutades i Piteå meddelade tingsrätten att mannen bevisats skyldig, men att en rättspsykiatrisk undersökning skulle genomföras innan dom meddelades.
Den 7 januari kom resultatet av den utredningen, där det slogs fast att Kristoffer Johansson inte led av någon allvarlig psykisk störning och att medicinska förutsättningar för att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård därmed saknades.
Dödsångest
En dryg vecka senare, den 15 januari, återupptogs förhandlingen med genomgång av rättspsyk-utredningen och slutpläderingar.
Åklagarduon Anna Bergström och Ulrika Schönbeck talade om ett långdraget förlopp där offret, Ploy, måste ha känt svår dödsångest och smärta innan hon slutligen dog. Några förmildrande omständigheter fann man inte och ansåg att mannen borde dömas till livstids fängelse. Hans ålder, funktionsnedsättning och det faktum att han är tidigare ostraffad talade dock för ett tidsbestämt straff och åklagarsidans slutliga yrkande kom att bli fängelse i minst 18 år, medan försvaret ansåg att åtalet borde ogillas helt. Skulle domstolen finna honom skyldig ansåg man att brottsrubriceringen skulle bli dråp.
Nu har tingsrätten funderat klart och meddelar domen 14 års fängelse, samt ett skadestånd på 160 000 kronor till Ploys efterlevande, 80 000 vardera till mamman och styvpappan. Domen kommer att överklagas av försvaret.