Elof Forsberg arbetade i yngre år inom sågverksindustrin, senare bland annat som förman vid Lövholmens sågverk. Efter en arbetsskada utbildade han sig till predikant inom EFS. 1968 bosatte sig Forsberg i Askersund, där han avled 1991.
Bland annat finns en framställelse om ”Lill Magnus”, ett namn personen fick efter att ha drabbats av polio i barndomen. Präglad av äkthet och där han tecknar en av många bilder av ett människoliv i industrialismens Piteåbygd.
”Lill Magnus” var på väg från Piteå till hemmet i Bergviken. En resa som företogs med segelbåt.
Händelsen utspelades en höstkväll i slutet av 1800-talet. En berättelse Forsberg fick ta del av och som sedan nedtecknades.
Sällskapet i båten var onyktra och eftersom det var snöstorm förlorade sällskapet kursen och seglade på en timmerflotte utanför Bergsvikens såg. De räddades och fördes nedkylda till sågens maskinrum.
Där lyste båglampor, kopparrör blänkte, ångmaskinens pistonger rörde sig med ett väsande ljud. I den miljön vaknade ”Lill Magnus” till liv.
– Maskinisten som såg det frågade om han frös. Om så var skulle han föra honom till ett varmare ställe. Magnus som trodde sig vara på en annan ort och skörda frukten av sitt liv svarade med stort allvar: Nej tack, snälla Satan, det är nog hett som det är. Magnus hade, som så många av sin samtid, en bibelkunskap, men han saknade frälsningsupplevelse, skriver Forsberg.
Elof Forsberg växte upp i ett så kallat läsarhem. Modern var kristen sedan sin konfirmation. Fadern blev det vid 20 års ålder. I hemmet var Johan Arnts, Martin Luthers, C-O Rosenius och Fr. Hammarstens andliga tal och skrifter samt bibeln och Sionstoner den andliga litteraturen.
I Piteå trycktes två tidningar, Norrbottens Allehanda, representerande den så kallade borgerliga pressen och Piteå-Tidningen som var mera arbetarvänlig. Bägge var då varannandagstidningar. I det Forsbergska hemmet hade man den senare.
Elof Forsberg pekar på att Piteåbygden av ålder, och fortfarande är, en läsarbygd.
– Kanske för att bygden har haft och alltjämt har överskott av arbetskraft och följaktligen inte berörts så mycket av strömningar utifrån. Det kanske är därför Kata Dalströms fria förkunnelse eller Hinke Bergegrens eldiga föredrag inte fick så stor grobarhet bland befolkningen.
Som pojke mindes Elof Forsberg deras agitation. Katas agitation för socialdemokratiska vänsterpartiet och Hinkes ultrasocialistiska ytterligheter
– Både tiden och närheten till Finland innebar ju fördelar för sådd av revolutionära åsikter. ”Revolution, Ryssland visar vägen” var inget tomt ord, skriver Elof Forsberg i sina minnen.
Han erinrar sig också en försommarkväll 1923 då sågen i Storfors stannade vid nattskiftets frukostrast.
– I samlad trupp tågade arbetarna till en barack där några före detta strejkbrytare hade gått till vila efter dagens arbete. De blev nu brutalt väckta och måste hals över huvud ge sig från platsen
Efteråt, på natten, hölls möte i Folkets hus där Åkarpslagen och dess konsekvenser diskuterades.
– Det blev förunderligt nog ingen påföljd för någon. Kanske det berodde på tillfällig efterfrågan på sågat virke. Under min tid som fackföreningens ombud vid avtalsförhandlingar konstaterade jag ofta hur mycket efterfrågan på virke, eller tvärtom, hade stort inflytande på avtalen. Då fanns det inte något riksavtal, avslutar Forsberg.