Action och lugn vid Benbryteforsen

Grusvägen slingrar sig genom vidsträckta skogar längs älven tills vi når bron över Benbryteforsen. ”Det är stenigt och svårframkomligt där” står att läsa på en gammal handskriven lapp från 1932 arkiverat hos Institutet för språk och folkminnen. Nu är framkomligheten bra. Kanske delvis på grund av närheten till Vidselbasen.

Här vid den brusande, våldsamma forsen ligger en fricampingplats. Ett tiotal husvagnar står parkerade. Ett gäng sitter och pratar vid ett bord som står uppställt precis vid vattenbrynet. Genast bjuds det på kaffe. Kerstin Lind har varit här under de senaste fem somrarna medan husvagnssambon Billy Sandberg har återkommit sedan 1969. I början med tält.

–Det här är livet. Man tar det lugnt men har det aldrig långsamt. Jag fiskar, hugger ved och håller rent och snyggt. Ibland sitter jag en halvtimme på dass.

Att dasset i fråga ligger inbäddat i granskogen, med utsikt över älven, gör att det inte är svårt att förstå varför.

– Ibland har vi speciell underhållning när militärflygplan passerar lågt över oss vid start eller landning.

Husvagnsgrannarna Birgitta och Claes Ström står här från slutet av maj till i början av augusti.

Birgitta har just tagit ett dopp.

–  Det är en 12-13 grader i vattnet skulle jag tro, säger hon.

Hela gänget på fyra håller ordning på fricampingplatsen som förvaltas av Piteälvens fiskevårdsområde.

– Vi städar till och med ur dasset och kalkar. Dom har nästan aldrig något att göra när dom kommer hit så dom fikar istället, säger Claes Ström med ett skratt.

Ibland åker någon ur gänget till Vidsel och handlar.

– Vi har ett krav. Den som åker måste ha med sig PT tillbaka.

På älven ser vi plötsligt en grupp forspaddlare i lysande, färggranna kläder och kanoter. En av dem lösgör sig från gruppen och kommer paddlande in mot stranden, Elias Högberg som kommer från Stockholm. Han är en inbiten forsrännare.

– Det här är ett av de bästa forspaddlingsvattnen i Sverige.

Han berättar att det tidigare anordnades en paddelträff, Norrlandsveckan, med samling i Trollforsen. Elias har fortsatt att komma sedan den slutade arrangeras, i år för fjärde året i rad.

– Stället där vi var nu kallas glashällen. Det är en slät stenhäll med klart, spegelblankt vatten. Det är vackert och ger en snäll surf.

Gruppen bor i Trollforsen och paddlar ner till fricampingen.

– Det är ungefär som att bo i pisten när man är på skidsemester. Tillgängligheten är otroligt bra, säger Elias Högberg.

I en annan husvagn bor Sofi och Mikael Hallin och Anton Ahlqvist-Lindström från Sjulsmark med hunden Godis.

– Jag cyklar och badar. Vi brukar också gå på hajk och hitta spännande träd och stenar. Jag gillar också att tälja, säger Anton.

Tillsammans med mamma Sofi sitter han och täljer med utsikt över vattnet. Sofi snickrar på en gardinstång av en trädgren. Annars slappar dom, umgås och ser nån film till kvällen.

– Vi gör så lite som möjligt på så lång tid som möjligt, säger Sofi Hallin.