.
Som småbarnsförälder är det lätt att gå vilse bland välling, klämmisar och majskrokar. ”Matindustrin spelar på vår osäkerhet som föräldrar, men kunskap ger trygghet och därför skrev jag boken som jag själv velat få i handen som nybliven mamma”, säger författaren Ann Fernholm.
.
Gapar ditt barn som en fågelunge mot skeden, eller kniper det kanske bestämt ihop läpparna?
De flesta föräldrar har någon erfarenhet av matvägrande barn, och även om man i första hand inte är orolig för näringsbrist så vet man att humöret hos den lilla snabbt går i botten.
Då ligger det nära till hands att servera säkra kort som pastaskruvar eller smörgåsrån. Sedan är det lätt att fastna där.
Men hur ska man göra för att aldrig komma dit från första början?
.
28 sockerbitar
Ann Fernholm har uppmärksammats för sin granskning av solkrämer och hälsoeffekterna av västvärldens sockerkonsumtion och uppskattas av många för sitt lättillgängliga sätt att granska forskning.
Tidigare i veckan medverkade hon i konsumentprogrammet Plus där de tittade på hur mycket socker som ett barn i tioårsåldern får i sig en vanlig dag. Resultatet visade på mer än dubbelt så mycket som den rekommenderade maxgränsen. Under dagen fick barnet i sig motsvarande 28 sockerbitar.
I början av 2000-talet disputerade Ann Fernholm i molekylär bioteknik och sedan dess har hon jobbat som vetenskapsjournalist.
I slutet av förra året kom hennes senaste bok ”Smakäventyret”, som handlar om hur man lär barn att äta riktig mat.
.
"Jag var själv livrädd"
Hon är i Piteå för att prata om sina böcker och vi promenerar ut i solen för att fotografen ska ta några bilder. Under tiden berättar Ann Fernholm att hon själv var orolig för att göra fel när hon introducerade mat till sitt första barn.
– Jag var livrädd för att hon skulle få i sig för mycket salt. Med den kunskap jag har i dag känns det onödigt, oron för salt kan man faktiskt ta med ... en liten nypa salt. En annan sak jag har tänkt på i efterhand är att när vår dotter nyfiket följde våra gafflar så mosade vi inte potatisen på tallriken med lite smör och lät henne smaka. I stället skruvade vi av locket på en barnmatsburk och värmde, säger hon.
.
Naturligt bli skeptisk
Att träna barn på att äta riktig mat är viktigt.
Det första året är nämligen avgörande om barnet ska få tränade smaklökar.
– I två-årsåldern blir många barn petiga med maten. Det är ett naturligt stadium i utvecklingen och forskarna kallar det för neofobi, som innebär rädsla för nya saker, säger Ann Fernholm.
Forskarna tror att neofobin har fungerat som ett skydd mot förgiftning. När barn på egen hand började ge sig ut i skog och mark skulle de vara tillräckligt kräsna för att inte stoppa giftiga saker som flugsvampar i munnen.
– Vet man om att stadiet kommer är det lättare att förstå vikten av att bygga upp en grund innan. Hade jag själv känt till det utvecklingsstadiet hade jag haft en annan strategi med mina egna barn.
Ann Fernholm uppmuntrar föräldrar till att se smakträningen som ett litet äventyr.
– Den första tiden behöver man inte tänka på näring, då står bröstmjölk eller ersättning för näringen och maten handlar om att undersöka smaker och konsistenser. Om vi som vuxna tycker att något är äckligt – som ostron – handlar det ofta om just konsistensen.
Smakträning handlar inte om mängder. Det räcker med lite mat mosat på ett finger eller på toppen av en sked.
.
Minst åtta gånger
Så sitter man förväntansfullt vid matbordet med den nya purén. När barnet får det i munnen grimaserar det och spottar ut.
– Det är vanligt att man antar att bebisar tycker att maten är äcklig när de spottar ut. Ta det med ro och tänk ”oj, det här var ovant så det måste jag ge fler gånger”.
Minst åtta gånger till, med andra smaker emellan, visar forskning på ämnet.
– Smak är en vanesak. Variera med kryddor som citron, basilika eller en gnutta parmesan.
.
"Ta det coolt"
När barnet ätit puré ett tag är det dags att gå vidare och vänja det vid bitar av mat med olika konsistens.
– Många föräldrar är rädda för att barnet ska sätta i halsen – och många barn gör det till en början. Det är naturligt, eftersom de behöver lära sig att hantera fast föda och få till den rätta knycken med tungan. Även om de hostar kan man ta det ganska coolt. Är man orolig kan man se till att skära maten i tillräckligt små bitar.
Ann Fernholm tipsar också om att servera en stor bit broccoli doppad i smör, som barnet själv kan gnaga på.
– På det här sättet blir det definitivt mer kladd, men se det som en investering i barnens hälsa.
.
Hur skulle du själv ha gjort om du fått barn i dag?
– Jag skulle jag ha ammat under barnets första år och sakta introducerat vanlig mat när det var fyra, fem månader. Om jag inte hade ammat skulle jag ha gett vetemjölsfri havrevälling eller ännu troligare modersmjölkersättning. När barnet blev lite äldre skulle det ha fått hemkokt havregrynsgröt spetsad med smör och lite palttunnbröd som järntillskott, säger Ann Fernholm.
Hon ger fler menyförslag:
En klick leverpastej, lite äggröra med smör i, och någon kokt grönsak att tugga på.
Eller broccolimos och hemmagjord fiskbulle.
– Jag skulle ha undvikit välling och pulvergröt. Om barn dagligen äter sig mätta på välling blir smakäventyret lidande. Välling och pulvergröt har ingen smak och konsistens som barn behöver öva sig på.
.
Palmolja och skummjölkspulver
Just välling, pulvergröt och klämmisar – fruktpuré i klämvänlig förpackning med en öppning som barnen själv kan sörpla ur – är populära produkter. Enkla, snabba och ofta omtyckta.
– Men vetemjöl, skummjölkspulver, äppeljuicekoncentrat och palmolja hör inte till de ingredienser som jag skulle ha tillsatt om jag kokade gröt till mig själv. Välling och gröt som vi köper i pulverform till våra barn är så processad att man måste tillsätta vitaminer. All näring ditt barn behöver finns naturligt i ägg, kött, fisk leverpastej, nötsmör, grönsaker och frukt.
Om klämmisar säger hon:
– Barnen gillar dem, de håller sig sysselsatta en stund och förpackningarna är enkla att ta med. Men i många varianter kommer 48 procent av kalorierna från socker. Ofta står det på förpackningen att de är osötade, men i själva verket är de sötade med koncentrerad fruktjuice.
.
Ge självförtroende
Ann Fernholm säger att hennes mål med boken om smakträning för små barn är att ge föräldrar självförtroende.
– Och ta med dig att du inte behöver ge en optimal dos näring till ditt barn varje dag, kroppen kan lagra både järn och fettlösliga vitaminer, får man ett överskott den enda dagen kan kroppen använda det den andra dagen. Och om barnet fullständigt matvägrar eller är sjukt – ge energi som det faktiskt får i sig.
.
Författarens tips på smakresan:
* Ta tillvara barnets egen nyfikenhet på mat.
* Ge barnet den mat som du själv äter.
* Variera maten med olika smaker.
* Ge inte upp när barnet spottar ut maten, försök minst åtta gånger till.
* Ge tidigt hela bitar mat så att det vänjer sig vid olika konsistenser.
* Undvik välling. Amma eller ge ersättning och börja sedan med riktig mat.
* Se upp för juicesötade industriprodukter.
”När du köper den industritillverkade maten ska du se upp med en sak. Den kan vara märkt med ’inget tillsatt socker’ eller ’osockrad’ och ändå vara ordentligt sötad med koncentrerad fruktjuice.”
* Laga ingen speciell mat till ditt barn.
”Ge inte välling i stället för mat och begränsa nattmålen. Det är lätt att ta till majskrokar, russin eller klämmisar för att sysselsätta barnet i vagnen. Men tänk på att småätande hämmar aptiten och är dåligt för tänderna.”