När kyrkan brann reagerade de flesta människor i bygden känslomässigt mycket starkt. Ryktet spred sig snabbt att kyrkan brann. Alla som hade möjlighet åkte från kringliggande byar till brandplatsen. Byggnaden hade ett stort symbolvärde, inte minst som en markering att Norrfjärden brutit sig ur dåvarande Piteå landsförsamling och senare också blivit egen kommun. Många människor hade också starka personliga upplevelser och minnen förknippade med sin gamla kyrka, och hade svårt att förstå och acceptera att byggnaden blivit förstörd.
Många framhöll kyrkans betydelse, som riktmärke i landskapet och den historiska kontinuiteten. Flera berättade om outplånliga minnena från kyrkan. Om dop, vigslar, begravningar och konfirmationer "Vi saknar vår kyrka, dess siluett och dess ringande klockor".
Det var under ett häftigt åskväder som den 52 meter höga tornspiran träffades av åskan. Något som den stolta spiran inte kunde stå emot. Inom några minuter stod helgedomen i lågor. Kyrkklockorna smälte och kyrktornet störtade till marken. Elden spred sig sedan snabbt genom kyrkorummet.
Brandmanskapet kunde, trots intensiva insatser, inte bemästra eldsflammorna som allt intensivare slickade träbyggnaden.
Mycket av kyrkans inventarier kunde dock räddas. Lampkronorna kunde plockas ner och dopfunten bäras ut tillsammans med andra inventarier innan byggnaden rasade ihop. En del av inventarierna, bland annat lampkronorna, har sedan kunnat återanvändas i den nya kyrkan som uppfördes och som invigdes midsommardagen 1967.
De känslomässigt starka reaktionerna direkt efter en brand brukar avspeglas tydligt i media. I tidningarna ger människor med olika anknytning till kyrkan, allt från kyrkoherden till tidigare församlingsbor, uttryck för samma förtvivlan över ödeläggelsen och för samma vilja och önskan: Kyrkan skall återställas!
Den första och tydligaste reaktionen efter det att kyrkan brunnit var en önskan om att kyrkan ska byggas upp helt och hållet som den var före branden, återuppföras som den var exteriört. I samma stil som den slottsarkitekten Torben Grut hade ritat för församlingen och som invigdes midsommardagen 1913 i närvaro av bortåt 2 000 personer.
Efter en tid kom en mer nyanserad diskussion om vad som skall göras, att få en kyrka som var anpassad för dagens behov.
Resonemanget slutade med att det blev en kyrka med modernare stil – i tegel – och utformad av arkitekten Göte Lundström. Och med ett förbättrat brandskydd. Det tog dock ett tag innan Norrfjärdenborna kunde acceptera den nya skapelsen vilken enligt vissa påminde om en kraftstation – med sitt öppna klocktorn. Det fanns även personer som liknade den nya kyrkan vid ett magasin.
Medan det ännu brann i kyrkans ruiner samlades kyrkorådet för att försöka ordna för kommande gudstjänster och förrättningar och ordna ersättningslokal. Det blev till en början i missionshuset och sedan i sockenstugan, som i dag är församlingsgård. Det berättas från den tiden att en av församlingens ledande kyrkorådsledamöter, Gunnar Nyman, 72 år, och som skulle avgå vid mandatperiodens slut då lär ha yttrat: ”För min del är det snart slut och jag kommer inte att vara med längre, men ni har oerhört viktiga saker framför er”. Fyra dagar senare, den 6 augusti, rann hans livs timglas ut.