Budgivningen var redan klar och köparna skulle precis skriva på papperen när John Mathisen fick tag i mäklaren.
Trots en totalt igenvuxen trädgård, vågiga eternitplattor och en lukt som nästan fick dem att vända i dörren såg han och hans sambo Emma potentialen.
- Vi hade precis bestämt oss för att flytta ihop. Emma bodde på Valhallavägen och i Tallkrogen. Vi hade tänkt hyra ut hennes lägenhet och bo i min eftersom min lägenhet låg i ett fyrfamiljshus med egen ingång och del av gården
Visste inte det fanns hus
Men planerna ändrades när paret hälsade på Emmas föräldrar i Gränna förra påsken. John surfade på Hemnet.
Och fick syn på huset i Aspudden.
- Jag visste inte ens att det fanns hus här och jag har ändå bott i området tidigare. Vi kom hem en söndag och jag ringde mäklaren på måndagen.
Då skulle säljare och köpare precis skriva kontrakt, men John och Emma fick chans att åka och kolla och kastade sig iväg.
Det som mötte dem var en villa som aldrig setts över sedan byggåret 1938. Huset hade bara haft en ägare, samma kvinna hade bott i huset sedan det byggdes. Nu var det ett dödsbo. Ett totalt orenoverat dödsbo.
- Huset såg verkligen förjävligt ut. Och framför allt luktade det fruktansvärt illa. Jag har gjort om tre lägenheter tidigare och kunde se förbi renoveringen. Efter visningen satt jag och Emma på trappan här utanför, hon var skeptisk men jag kände mig positiv.
Budgivningen öppnades på nytt.
Lånade lägenhet
Snart stod de med två lägenheter och ett hus.
- Vi fick igen pengarna för lägenheterna men inte mer, just då var det väldigt skakigt på bostadsmarknaden, säger John.
På trägolvet med charmiga springor, som låg gömt under en brun plastmatta, busar kattungarna Signe och Sune.
Källaren återstår att renovera, men boendeplanet är klart. Med ljusa nyanser brutna mot grått, rå betong, en gräddvit Smegkyl och marockanskt kakel har de skapat sitt hem.
- Vi började med att riva ut allt och hade tur att få låna en lägenhet i närheten under tiden. Semestern gick åt för att göra så att det gick att bo i huset.
Det var i juni 2011.
- När man renoverar här är förutsättningarna annorlunda. Hemma kommer alla och hjälper till, här är det svårt att få tag i hantverkare och jag har varit noga med vem jag anlitar. Det mesta har jag och Emma gjort själva, då blir renoveringen inte lika dyr men vi har tagit hjälp med VVS och el. Bara att åka och handla material är ett stort projekt, man fastnar i långa köer och det är krångligt.
Lätt isolerad
Huset innefattar både villaidyllen, där en rådjursfamilj brukar sova på gården och närheten till tunnelbana och centrala Stockholm.
- Vi ville inte flytta så långt, då blir man lätt avskärmad. Det är ett av problemen med att bo i Stockholm, hamnar du långt ut blir du isolerad. Här har vi många kompisar i området, och 600 meter till tunnelbanan. Det är lätt att ta tuben till stan.
Något som bidrog till att fatta köpbeslutet var att det i detaljplanen finns inritat två våningar och källare.
- Så om vi vill finns det möjlighet att bygga på en våning i framtiden. Våra 65 kvadrat boyta fungerar bra nu, men bildar vi familj blir det litet. Och jag tror inte att vi kommer att vilja flytta. Vi trivs vansinnigt bra.
Och i villan nästgårds, där bor en man från Roknäs.
Kring de nya fönstren ramar teaklister in utsikten, utanför sovrummet växer ett gammalt knotigt päronträd.
Och i kök och vardagsrum finns nya glasdörrar. Till sommaren kommer de att stå öppna mot en stor veranda med utekök som ska byggas. Då ska även infart och trädgård ses över.
Sedan väntar husmålning, takfix och renovering av garage och badrum i källaren.
- Vi får ta det i omgångar. Jag tycker att det är roligt, men jag måste vara motiverad. Ibland när vi sitter och ser film kan jag få ett il och så sliter jag fram verktygen.