Länsstyrelsens fältenhet har de senaste dagarna gjort försök att med så väl skoter som helikopter stöta bort varghannen från de renrika områdena och driva den söderut. Förhoppningen är att den ska få igång vandringslusten och förenas med vargar ner mot Mellansverige.
Det finns uppgifter om att den drevs så hårt att den kollapsade?
– Nej, men vi pressade bort den från renhagarna och till sist blev den stående på ett skoterspår. Då avbröt vi och drog istället upp ett skoterspår åt den, säger Kjell Sundvall, chef för fältenheten vid Norrbottens länsstyrelse.
Den orkade inte fortsätta?
– Dagen efter lokaliserade vi vargens lega tre kilometer från den plats vi lämnade den på, men där var den inte kvar. Den hade fortsatt söderut. Det är klart att det innebär stress för ett vilt djur, men om vi inte får bort den så måste den skjutas. Det går inte att ha en stationär varg i anslutning till en sameby som bedriver renskötsel.
– Vi har ju två uppdrag. Vi ska försöka rädda vargen, men också värna rennäringens intressen. Den har ju dödat renar för att äta, men också skadat renar eftersom jaktlusten vaknat, säger Kjell Sundvall.
I nuläget vet inte Sundvall var vargen är på grund av det ymniga snöfallet, men om den lokaliseras kan det bli aktuellt med ytterligare försök att stöta bort den.
– Ja, men förhoppningen är att den nu är på väg söderut.
Vad har vunnits om den stannar i nästa sameby i Västerbotten?
– Vi vill inte att den gör sig hemmastadd igen, men om vandringslusten har väckts kan den passera Västerbotten innan någon ens har märkt det, säger Kjell Sundvall.
Den unga varghannen har finskt-ryskt ursprung och bär på viktiga gener för den inhemska vargstammen. Det är anledningen till att länsstyrelsen inte beviljat skyddsjakt.
– Vi gör ett par bortstötningsförsök, men om inte det fungerar så kan det bli klartecken för skyddsjakt. Vi kan inte ha en varg här uppe som gör sig stationär, säger Anna Danell på länsstyrelsens naturmiljöenhet.
En möjlighet är att söva och flytta den, men de försök som tidigare gjorts har misslyckats utom i ett fall.
– Vi flyttade ett invandrat vargpar från Norrbotten till Tiveden och det fungerade, men i övrigt har alltid vargarna sökt sig tillbaka. Det mest kända fallet är väl Junselevargen som flyttades fyra gånger, men återvände varje gång, säger Camilla Vikenros, forskare vid det svensk-norska forskningsprojektet Skandulv.
En eventuell flytt beslutas av Naturvårdsverket.