Upprörda känslor kring stafettläkare

På måndagen hölls en politikerträff i Arvids­jaur. På schemat stod utfrågning kring sjukvården inom Pite älvdalsområdet. Och utfrågning blev det.

”Gemensamt för dessa föreningar är Piteå sjukhus. Det är nog inte alla som tänker på det, men det som händer på en plats, berör ofta även de övriga”, berättar HjärtLung-föreningens länsordförande Martin Lång, angående arrangörerna. Här föreslår han att kommunen och landstinget ska arbeta tillsammans för att få bättre resultat inom sjukvården.

”Gemensamt för dessa föreningar är Piteå sjukhus. Det är nog inte alla som tänker på det, men det som händer på en plats, berör ofta även de övriga”, berättar HjärtLung-föreningens länsordförande Martin Lång, angående arrangörerna. Här föreslår han att kommunen och landstinget ska arbeta tillsammans för att få bättre resultat inom sjukvården.

Foto: Malin Johansson

ARVIDSJAUR2015-03-23 23:11

Mest känslor och tid upptog frågan kring det växande antalet stafettläkare, och problematiken som det medför. Samtliga politiker höll med om att det finns ett stort problem som behöver lösas, och svaret verkar vara bättre samarbeten på alla plan. Kvällen ordnades av Hjärtlung-föreningarna i Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog, samt länsföreningen.

Kvällen inleds med att Christer Andersson, verksam som doktor inom landstinget i 41 år, berättar hur det ser ut inom sjukvården i främst Arjeplog och Arvidsjaur idag.

– I Arjeplog har jag varit i många år. Det är en åldrande befolkning. Det har varit många stafettläkare, budgeten spricker, vi drar ner. Arjeplog ska minska läkarjouren, röntgen strykas, bassängen stängas. De som behöver ljusbehandling får åka till Arvids­jaur. En behandlingsomgång är 20 tillfällen, det blir 20 x 20 mil. De ska åka 350 mil för sin behandling, istället för att besöka sin vårdcentral. Fortsättningsvis drar han ytterligare paralleller med de långa avstånd som finns.

– Att be någon i Arjeplog att åka till Arvidsjaur för vård, det är ungefär som om vi skulle föreslå stockholmarna att åka till Västerås om man har krämpor. Vi måste prata om vård på lika villkor, säger han. Avslutningsvis visar Christer Andersson en bild som porträtterar att specialistläkare idag är en utrotnings­hotad art.

– I Arvidsjaur fanns år 2000 fem specialister. I samband med vårdvalet blev det tre–fyra specialister, efter körkortsaffären blev det en och en halv. Idag står vi på 0,75 specialister, av sex tjänster! Och det är en doktor som sköter äldreboenden som jobbar 60 procent samt jag som jobbar 15 procent.

Två problem

Efter föreläsningen kring rådande situation går ordet till Jens Sundström (fp).

– Det var två problem som Christer presenterade. Det ena är att det var en dyster bild, och den andra är att den är sann, säger han, och fortsätter med att är det något vi ska fokusera på så är det att jämna ut villkoren i Norrbotten.

Anders Öberg (s) ser inte heller positivt på nuläget.

– Det här är inte något vi eftersträvar. Skulle vi få stoppa det vore vi de första att skriva under, men andra landsting fortsätter med det. Hade vi inte haft stafettläkarna hade det gapat en plats tom. Det är bättre som patient att möta en med kvalifikation och kunskap, än att inte möta någon alls, säger han.

En av flera åhörare i biosalongen som tog ton var Lena, sjuksköterska på ­Arvidsjaurs hälsocentral.

– Det jag tycker är mycket orättvist mot oss i glesbygd, är räkneekvationen som landstinget har till våra vårdcentraler, bara för att vi är beroende av stafettläkare. På grund av denna ekvation får vi bara ha tre läkare istället för sex. Vi vill tillhandahålla god kvalitet, men tror ni att det går med halv bemanning? Det sliter mycket på personalen, vi har haft hög omsättning på sjuksköterskor.

Fråga om kontinuitet

Lena får medhåll från Harriet Grahn, enhetschef för mottagning och ambulans på Arvidsjaurs hälsocentral.

– Det finns många duktiga stafettläkare, det är inte det, men det är frågan om kontinuitet. Multisjuka och gamla behöver bli omhändertagna av någon som inte kommer en vecka åt gången. Jag har suttit på många möten, det är mycket prat men ingen verkstad. Jag tror vi måste sluta prata och försöka se till att något händer, säger hon.

Avslutningsvis skulle politikerna berätta hur de ser på utvecklingen för att nå Hälsocentral 2.0. Såhär såg svaren ut.

Jens sundström (FP): Jobba mer tillsammans. I Hortlax svarar till exempel någon i telefonen när man ringer. Alla i personalen har en skyldighet att göra det.

Kristina Bäckström (C): Vi kanske måste bli bättre på att samverka. Sen kanske vi i kommunen måste bli bättre på att komma med förslag och landstinget också fråga kommuner och hälsocentraler om hur ni vill ha er verksamhet. Att man ser personalen, sen patienterna.

Anders Öberg (S): Kunskap. Hur man vänder sig till vården, och efterkommande rehabilitering. Hur får jag en bättre livssituation? Bättre samspel.

Glenn Berggård (V): Att se till att alla får en likvärdig vård. Samverka kring sjukvården.

Magnus Häggblad (SD): Det är bara Sverigedemokraterna som har identifierat att det finns pengar att ta. Vi i Sverige har en stor invandring som påverkar välfärden i Sverige.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om