”Den längsta resan är resan inåt”. Citatet är från Dag Hammarskjölds postumt utgivna bok Vägmärken och orden visas på projektorduken i Fridhemsskolans aula när eleverna kommer in för att lyssna på Steve. När de en timme senare lämnar lokalen har förmodligen några av dem påbörjat den resan efter att ha hört Steve Sjöquist berätta om sig själv.
Hivdiagnos
De fick bland annat veta att han är homosexuell och att han i november 1987 fick sin hivdiagnos, att sjukdomen bröt ut 1995 och att han 1996 svävade mellan liv och död, och om hur forskningen om bromsmediciner gjorde att han nu, 2014, kan träffa skolelever i Arvidsjaur och må bra. Hans berättelse handlade också om mänsklighet och mångfald och respekt.
– När jag för 27 år sedan fick diagnosen kände jag mej som en oönskad person. Då hette det att hiv bara drabbade vissa och folk sa att ”vad bra att den här sjukdomen drabbar bögar, knarkare och prostituerade, sådana människor vill vi inte ha och ju snabbare de dör desto bättre”. Men den här sjukdomen drabbar alla, den gör inte skillnad på människor. Men det är ju som om man skulle säga att Arvidsjaursbor är något oönskat … Smaka på att inte vara välkommen.
Rädda människor
Han pratade också om rädsla och om att rädda människor kan vara farliga. Då, i mitten av 1980-talet, handlade rädslan om hiv och aids. Nu är det ebola.
– Det som man inte känner till är man väldigt rädd för och rädda människor kan vara väldigt farliga människor, som rädd kan man lätt bli aggressiv. Därför är det viktigt att man tar reda på saker. Ingenting som är mänskligt är farligt att tala om.
Steve tog också upp det här med sex och sådant i snacket med eleverna:
– Bli inte rädda för det här med sex, men man ska också vara rädd om sig. Kondomer passar bäst på pojkar så ni killar har ett jätteansvar där. Men smarta tjejer har också kondomer i handväskan.
Föreläsningarna med Steve Sjöquist ingår i den pågående Mångfaldsveckan i Arvidsjaur.