Margareta Nevander är en färgstark, vital och proper dam. Håret är noggrant tillrättalagt med vana händer, läppstiftet på plats och naglarna målade i en röd nyans. Hårsalongen på Stationsgatan i Arvidsjaur har inredningsinfluenser från 1900-talets mitt och doftar läggningsvätska och hårprodukter. En lokal med många minnen etsade i väggarna.
– Min mamma och pappa öppnade hårsalong och en elkedja här när jag var yngre, berättar hon.
Margareta Nevander hade inte lätt för sig i skolan när hon var liten. Hennes farmor var övertygad om att hon var ett hopplöst fall.
– Hon brukade säga ”det kommer aldrig bli något av dig”. Men jag ville visa henne att jag också kunde vara bra på något.
Uppvuxen i en hårsalong med en mamma som var frisör fick hon i ung ålder börja hjälpa till med arbetet. Hon sopade, städade och tvättade handdukar. Och beundrade hennes mors hantverk.
– Alla kvinnor var så propra på den tiden. Jag var inte gammal när jag började måla mina läppar och ville gå i klackskor, minns hon.
Efter fyra års lärlingsutbildning, bland annat i Göteborg, tog hon anställning på en salong där nere och blev kvar fram till 1977. Margareta Nevanders mamma dog till följd av sviterna efter en operation och den unga frisörskan såg inget annat alternativ än att flytta hem.
– Jag ville inte låta min mors salong gå i graven den också.
Strax därpå dog också hennes far, Margareta skiljde sig men arbetade trots de privata motgångarna vidare med frisöryrket.
– Det är ju något jag kan och som jag är bra på. Jag har alltid haft öga för färg och form.
Nu uppnår hon pensionsålder och hör till en av dem som klippt längst i Arvidsjaur.
– Jag tog över många av min mammas kunder, och det finns de som klippt sig hos mig en hel livstid. Vi har blivit riktigt goda vänner genom åren.
Men vad händer nu? Kommer du att lägga ifrån sig saxen?
– Nej, inte helt och hållet, det skulle inte gå. När jag inte klippt på ett tag börjar det klia i fingrarna. Jag kommer att gå ned på halvtid, men klippa kommer jag att göra tills jag fyller 99 år, säger hon.