Sophia Nordberg var hemma när hennes sambo, och tillika Mohitos husse, Magnus Könberg ringde för att be henne komma och leta efter deras irländska setter som var spårlöst försvunnen.
Det var för drygt en vecka sedan som Magnus Könberg tävlade i Skogs-SM för brittiska stående fågelhundar. När det blev ekipagets tur hade de en lyckad start – Mohito försvann över en kulle med tät skog och husse räknade blint med att få fälla fågel för sin arbetsvilliga hund.
– Mohito gick jättefina slag, sökte av både till höger och vänster, precis som de ska göra. Efter några minuter försvann han och Magnus var säker på att han stod för fågel, berättar Sophia Nordberg.
Då hade Magnus 15 minuter på sig för att komma fram till hunden men när kvarten hade gått såg han inte till Mohito. Han tvingades avbryta provet och fick i stället inleda en sökaktion.
– Han ringer mig och säger att jag måste komma och hjälpa till att leta. Jag åkte dit och vi letade. Vi var beredda på att hitta honom död någonstans.
Den dagen fortsätter paret att intensivt leta tills det mörknar ute. Dagen efter fortsätter letandet i området med både människor och hundar. Kommande dagar utökar man sökområdet men utan någon framgång.
– Det kändes som att vi hade kört varenda väg. Jag fick tillåtelse att köra i K 4-området och jag tror att jag kan varenda väg där nu.
På måndag kväll ser Sophia att hon har ett missat samtal på Messenger och när hon öppnar konversationen ser hon också en bild av sin hund.
– Jag fattade ingenting. Varför hade den här personen en bild på Mohito? Det kopplade inte att det var han och att man hade fått fast honom. Jag var helt övertygad om att jag letade en död hund, säger Sophia och fortsätter:
– Men när jag ringde upp så skreks det i luren: ”Jag har hittat honom, han lever!”.
Drygt sex kilometer från där Mohito sist sågs hittas han av Patricia Müller som var ute för att träna sin unghundstik Sari.
– Jag trodde att Sari hade hittat fågel men när jag kom bakom henne så såg jag ett gult markeringstäcke. Mohito satt helt stilla bakom ett träd, jag tror att han var i chock, men när jag sa hans namn blev han så glad. När jag kom fram till honom hoppade han upp på mig och var jätteglad, berättar Patricia.
Mohito fick följa med Müller hem för omvårdnad och för att invänta matte.
– Där la sig Mohito och Sari bredvid varandra i korgen. Jag blev väldigt berörd för jag vet hur det är att ha en hund borta, det är ju en familjemedlem. Det är fruktansvärt, säger Patricia.
Vid provtillfällen får stående fågelhundar inte ha pejl på sig. Nu hoppas Sophia Nordberg att den regeln ska ändras.
– Vi önskar att det går att ändra reglerna så att man får ha en GPS-puck i täcket som säkerhet. Om man då vill använda sig av den så kan provtillfället avslutas och chanserna ökar för att man lättare hittar sin hund. Det här är de värsta dygn jag varit med om, vi har letat och letat.
Lyckligtvis klarade sig Mohito, 7,5 år, utan större skador. Han har dock varit medtagen och gått ned väldigt mycket i vikt.
– Det är ingen skillnad på honom hemma mer än att han hoppar upp i lillhusses säng och lägger sig. Det har han aldrig gjort förr men han tänker väl att han passar på nu när han har den friheten, skrattar matte som tillsammans med husse är oändligt tacksam för all hjälp de fått av både kända och okända människor i samband med letandet.