När Jan-Olov Madeleine stiger in i klassrummet där hen ska föreläsa blir eleverna som tidigare pratat alldeles tysta. In kommer någon de inte riktigt kan sätta fingret på. Är det en man eller en kvinna och spelar det egentligen någon roll?
Jan-Olov Madeleine börjar berätta om hur vi dömer folk redan efter det första mötet utifrån det vi ser och hör. Hen refererar till ett isberg, att det vi ser och hör bara är en bråkdel av människan. Man måste ta sig ner under ytan för att kunna hitta djupare skillnader och likheter.
- Det är viktigt att vara medvetna om "isberget". Att första intrycket egentligen inte alls säger något om personen. Jag tror att vi måste träffa mer olikheter. Möten är viktiga och man ska inte låta en upplevelse påverka kommande möten med människor.
Vi kompletterar varandra
Under föreläsningen lät Jan-Olov Madeleine klasserna diskutera olika saker. De skulle bland annat inom små grupper hitta minst fem likheter de hade med varandra under ytan och minst en olikhet som ingen i gruppen visste sen tidigare.
Ett kärnord i föreläsningen var "mångfald".
- Vi är olika på olika sätt. Vissa ser det som något negativt men jag ser det som att vi kompletterar varandra. Olikheter är tillgångar, inte bekymmer.
Hon, han eller hen?
En fråga som dök upp under föreläsningen var vad man skulle kalla Jan-Olov Madeleine. Hon, han, hen?
- Jag är inte så brydd om vad man vill kalla mig. Jag lyssnar på båda mina namn samtidigt och var för sig. Hen kan väl också funka om det är det man vill. Det är olika från person till person vad man vill kallas och om man är osäker, så fråga! Det handlar egentligen om respekt, och i mitt fall är det struntsumma.
Viktigt med stöd utifrån
Till sist frågar UNG Jan-Olov Madeleine vad hen har för råd till ungdomar som inte riktigt vågar visa vilka de är.
- Det är svårt att komma någonstans utan stöd utifrån, som familj eller vänner. Det är inte säkert att de människor du trodde var din familj accepterar dig. Men familj behöver inte vara föräldrar eller syskon utan du kan hitta din familj på vägen. Men att gå igenom det ensam utan något som helst stöd är ett rent helvete och det går inte. Det finns i dag så bra sätt att hitta sociala sammanhang där man kan vara sig själv. Jag tror att internet har räddat många ensamma själar.