Efter blott 46 år slutade han hastigt sina dagar under en efterlängtad semestervistelse i Spanien, där han såg fram emot att få sola,bada och njuta av gemenskapen med sina nära och kära.

Vår medkänsla går nu framförallt till hans närmaste, mamma Gerd och syskon, och inte minst hans älskade syskonbarn.

Varm och generös

Att i ord beskriva sorg och saknad, tankar och känslor är alltid svårt. Minnesbilder dyker upp i en ständig ström, inte minst från de många samtalen vi hade kring alla hans engagemang, i skola, politik, kyrka, hbtq-rörelsen, i Melodifestivalsammanhang och Eurovision Song Contest. Inte heller att förglömma de många frågetävlingar i TV han deltog i. Bland annat 24 karat, Jeopardy, Postkodmiljonären, och Vem vet mest?

För att inte tala om hans intresse för mat, bakning, kläder och blommor. I det sistnämnda sammanhanget hade vi ett år en ”tävling” i att få fram kannor till blomning. Vid kaffebordet bjöd han då och då på hembakat och presenterade olika recept.

Vid något tillfälle beskrev han sig själv som halvgalen och tävlingsinriktad.

Han var en varm och generös person som älskade att leva och som såg ljust på livet. Han kände glädje i de guldkorn som familjen och vännerna gav honom. Hemma i Arjeplog, dit han åkte ofta från sin bostad i Piteå, hämtade han kraft i den trygghet de närmaste skänkte.

Bengt-Urban ”Bubbe” Fransson var född i Arjeplog och var vid sin död politisk chefredaktör på Piteå-Tidningen. En tjänst han tillträdde 1 augusti 2009.

Under skoltiden fick han motta första priset i en uppsatstävling på temat ”Aldrig mer Hiroshima – Låt oss leva i fred” Bland 2 000 ­insända bidrag. Där medverkade Olof Palme. Priset bestod av en Japanresa.

”Bubbe” brann för att få hålla på med politik. Granska och ha möjlighet att se hur samhället utvecklades. Han upplevde det som en förmån att få tycka till om det han tyckte var viktigt och att få stimulera till debatt.

Ekumenisk inställning

Han var vänster från tidig ungdom och fanns från 20-årsåldern i den politiska miljön. Goda idéer var det många som han hade, med vilja och uthållighet. Ibland var han väldigt enveten, rättfram och vek inte av. Framförallt inom hbtq-rörelsen där han blev en slitvarg, med ovanlig medvetenhet om människors lika värde. Han blev en betydelsefull person för hbtq-rörelsen inte bara lokalt utan även centralt. Tidigt kom han med i hbtq-Stockholm, som på den tiden engagerade enskilda från hela landet . När organisationen blev riksomfattande kom han 2007 med i den första styrelsen och gick i Pride-tågen. Han var även en betydelsefull del i engagemanget när hbtq-Socialdemokraterna blev upptagen som organisation vid den socialdemokratiska kongressen tidigare i år.

Han blev socialdemokratisk fullmäktigeledamot i Arjeplog 1994.

”Bubbe” inledde förvärvslivet med åtta år som lärare på mellanstadiet, ett år som rektor för Öbergaskolan i Arjeplog och en kort sejour som skolchef - innan kommunalrådssysslan tog vid 2002. Som sådan verkade ”Bubbe” fram till han tillträdde som politisk chefredaktör. Under den tiden uppmärksammades han för övrigt som Sveriges enda öppet homosexuella kommunalråd.

”Bubbes” socialism var öppen och odogmatisk. Rättfram och inte rädd för att ge sig in i debatter och förfäkta sina ställningstaganden. Hans stil förtjänar respekt, hellre öppen och rak konfrontation än feg korridorpolitik och undertryckande av viktiga diskussioner. Och trots att han var en hängiven socialdemokrat intog han en sant ”ekumenisk” hållning i de politiska beslutstagandena, som gjorde att han även fick många vänner bland politiska meningsmotståndare.

– Mitt mål är att ledarsidan ska uppfattas lika irriterande som ett munsår som dyker upp när du minst vill det, oavsett om du är socialdemokrat eller borgare, klargjorde han vid något tillfälle.

Lämnar ett tomrum

Bengt-Urban var också känd för att vid flera tillfällen medverkat i underhållningsprogram i TV och för sitt stora intresse för Melodifestivalen och Eurovision Song Contest, som han kommenterade i länets media vid upprepade tillfällen. Han fanns vid ett flertal tillfällen med i juryn för Melodifestivalen och satt som ordförande i den fan-club som bildats.

Han var kyrkvärd i Arjeplog. Det uppdraget, liksom att få fungera som borgerlig vigselförrättare, såg han som nära kopplat till verkligheten och samhället. Han talade många gånger om dessa uppdrag, om mötet med människor och ibland deras livssituation. Han såg uppgiften som kyrkvärd som något mycket ansvarsfullt och stimulerande.

Han fattas oss, Bengt-Urban, och lämnar ett tomrum som aldrig kan fyllas. Vi är många som har goda och ljusa minnen av honom. Dessa minnen får nu stor betydelse och värde när livet går vidare.