Alexander Winiger är inventeringsansvarig för stora rovdjur på länsstyrelsen i Norrbotten. Han känner till samebyarnas inställning.
– Vi förde diskussioner med samebyarna innan slutredovisningen skickades till Sametinget. En del ansåg att järvinventeringen inte gick genomföra.
Winiger säger att man, likt samebyarnas utsago, konstaterade att det i vissa områden var väldigt svårinventerat, men att beslutet att inte anamma paragraf 5 baserades på en helhetsbedömning.
– Hade dessa områden utvidgats till majoriteten av en samebys renbetesområde, då hade det blivit relevant med beslut om paragraf 5. Svårigheten är att man inte får börja väga in tidigare års inventeringsresultat för högt. Det finns naturliga variationer i föryngringarna. Vissa år är det fler, andra färre. Vår bedömning var att majoriteten av föryngringslokalerna i samebyarna gick att inventera.
Winiger anser att det var ett rättssäkert förfarande, men efterlyser en mer detaljerad beskrivning för hur lagtexten om paragraf 5 ska tolkas.
– En stor del i meningsskiljaktigheterna ligger nog i tolkningen.
Alexander Winiger hoppas också att en ny, mer träffsäker inventeringsmetod snart ska vara på plats.
– Vi har jobbat de senaste tre åren med att plocka DNA-prover från järv i hela länet. Vår uppfattning är att metoden har mycket stor potential som vi gärna ser att man gör en översyn av. På sikt kanske vi får ett ställningstagande från de involverade nationella myndigheterna.