Jo, det är sant. Fjällfloran är lättillgänglig. Nyheter i Norr gjorde en biltur västerut längs Silvervägen. Med på resan var hobby-botanisten Elisabet Arvidson som tillsammans med maken Börje Törnberg gett ut boken "En botanisk vandring i Arjeplogsfjällen".
Elisabet har ägnat många sommarveckor åt jakten på växter och korsat Arjeplogsfjällen i alla vädersträck i alla väder.
Men en botanisk bilresa… Jag anade en viss skepsis hos Arvidson. Men hon var inte svår att övertala.
En kanonstart
Första stoppet gjordes strax ovanför Jutis. När Elisabet steg ut ur bilen höll hon på trampa på ett flertal exemplar av växten med den klarblå blomman, fjällgentiana. Den botaniska bilresan hade fått en kanonstart.- Jag blir så glad när jag träffar fjällgentianan. Den behöver tio grader varmt för att slå ut, berättar Elisabet.
Vi tittar på fjällvedel, kattfot, midsommarblomster och smörboll innan vi fortsätter till Jäckvik.
Stoppet görs vid Storbäckens utlopp i Jäckviken. Mitt emot Fjällsippans stugområde. Där växer drivor av orkiden Jungfru Marie nycklar. Elisabet poängterar att alla orkideer är fridlysta. Och i Jäckvik växer de som ogräs.
Aldrig sett den tidigare
Elisabet böjer sig ner, hon pekar på klotpyrola, vit pyrola, björkpyrola och den lilla orkiden spindelblomster. Plötsligt blir hon tyst. Nästan förstenad.- Vad är det här? Den här växten har jag inte sett förut. Det är nå´t nytt. Den tillhör inte utbredningsområdet.
Elisabet går till bilen och hämtar "bibeln", den mycket tjocka boken "Floran". Hon bläddrar och läser.
- Det är b r u n k l ö v e r. Jag har aldrig sett den förut.
Den botaniska bilresan har redan överträffat alla förväntningar.
Ovanför Ballastviken träffar vi på orkiden brudsporre och alldeles invid asfaltkanten upptäcker Elisabet någon märkligt. Två stora fält av fjällsippa. Tyvärr har de blommat ut. Men det finns fjällsippor vid vägkanten.
Vid Roparudden fäster vi blicken på brunbinka och linnea. I Lillviken växer grönkulla och på stranden till Sädvajaure bildar strandranunkeln stora gula fält.
Förlovade land
Strax före Sandviken sker nästa stopp. Åter massor av fjällgentianor.- Det här måste vara gentianans förlovade land. Jag har aldrig sett så många på en gång, utbrister Elisabet.
Intill en bäck vid samevistet strax ovanför Merkenes tar vi fikapaus. På skoj börjar vi räkna växter från den plats vi sitter:
Fjällveronika, fjällbinka, blodrot, rosenrot, lappljung, mossljung, fjällviol, björnbrodd, tätört, svarthö, kattfot, femfingerört, smörblomma, fjällvedel, ekbräken, kvanne, purpurbräcka, stjärnbräcka. fjällskära, rödblära, fjällsyra, smörboll, rosling och fjälltrav.
Sen blir det en bonus vid Junkerälven där en liten dvärgranunkel visar sig.
Överraskad
Elisabet var överraskad.- Jag visste inte att det fanns så många fjällväxter så lättillgängliga, och så lätta att hitta vid vägkanten. Artrikedomen är ju otrolig.