Underbart - nu börjar jakten på nästa drömgräns

När detta skrivs sitter jag i min stuga, precis hemkommen från en fisketur, och njuter av den värmande elden i öppna spisen. Och det är inte enbart elden som värmer. Jag mår mycket bra, främst beroende på att fiskelyckan varit god. En hanfisk på 3,7 kilo högg på min fluga och bjöd upp till en härlig fight, med flera långa rusningar och höga hopp. Tanken var att låta fisken gå tillbaka, men fluga satt så illa att den var tvungen att avlivas. Den är nu filead och ska därefter gravas och bakas in och serveras med en kall sås bestående av honung och senapspulver - godare än så blir det inte.
En fisk som dock fick gå tillbaka var en hane på 5,3 kilo, som jag fångade för några dagar sedan. För mig var det en drömgräns jag passerade i och med att vågen gick över fem kilo. Underbart. Nu blir det till att sikta på att få en firre över 6 kilo, vilket kan ta tid, men i ett sådant här fantastiskt vatten är det inte alls omöjligt.

Att fiske efter stor öring är dock inte alltid så roligt. Ibland kan det gå flera dagar utan hugg. Och speciellt trist blir det i ett vatten som Arjeplogsströmmarna där fiskar i storleken mellan halvkilot och kilot nästan helt lyser med sin frånvaro. Får man ett hugg under dessa mellanperioder är det oftast små fiskar i den storlek som bäst passar till att göra fiskpinnar av. Därför har jag allt mer börjat göra utflykter till olika vatten i Arjeplog. Jag har äntligen insett att i denna fantastiska kommun finns massor med fina vatten som går att nå inom en timmes tid. Det har bland annat blivit flera fisketurer till Laisan där öringsfisket blivit allt bättre med åren. Jag och Mr Tornedalen hade där, för ett par veckor sedan ett suveränt öringsfiske. För Mr Tornedalen blev det en riktig högtidsstund när han putsade sitt personliga rekord med cirka ett kilo med en öring på 2,5 kilo. Själv fick jag uppskattningsvis ett 50-tal öringar, visserligen ingen bamse men flera mellan halvkilot och kilot - mycket trevligt.

Jag har även hunnit med att fjällvandra i det vackra Merkenäsområdet. Fisket var visserligen uselt, men det gör inte så mycket när man rör sig i sådan storslagen miljö. Istället ägnade vi mycket tid till att utforska området och hittade flera fina sjöar med stor potential, vilket bådar gott för det framtida fisket. En annan härlig tur gick till Heikka och det undersköna Apmofallet, som jag första gången fiskade i för över tjugo år sedan. Då handlade det mest om harrfiske, denna gång hade jag siktet inställt på öring. Eftersom jag hade min fru, min syster och svåger med mig var det dock först och främst en social tur. Men visst hann jag med lite öringsfiske. Och riktigt lyckat blev det. Jag och svågern testade en fors jag aldrig tidigare fiskat i, med gott om öring på upp mot kilot där det säkert också finns betydligt större firrar. På en halvtimme hann jag få flera granna öringar som bjöd upp till härliga fighter. Dit ska jag återvända för att försöka locka en storöring till hugg.

I skrivandets stund inleds den sista fiskeveckan för det här året i stugan, vilket känns vedmodigt. Att ha förmånen att under en hel månad få vistas i denna undersköna och avstressande miljö är helt sagolikt. Stugan har också haft det goda med sig att det har blivit en mötesplats för mig och mina goda vänner. Här får jag umgås med Björn, Christer, Janne, Leif, Tobbe, Mats och Hasse - samtliga goda vänner sedan många år tillbaka. Sen har jag även fått en ny fiskepolare, Mr Tornedalen, som jag trivs mycket bra med i skog och mark. Tack för den här fiskesommaren, alla goda vänner.
Skitfiske på er!