Det är naturligtvis Maria Söderberg som dokumenterat gruvan och dess nedläggning, och som engagerat sig i det gamla gruvsamhället, som ligger bakom minilaven.
Själva konstverket som sådant är format i cement av keramikern Kerstin Holmgren.
Maria Söderberg väckte tidigt frågan om inte någon av de två gruvlavarna skulle kunna få stå kvar som minnen över en industriepok.
Men intresset från gruvbolaget och Arjeplogs kommun fanns inte. Kön för de som ville satsa pengar i projektet var heller inte särskilt lång.
Symbol för gruvepok
Då blev det så att den stora sprängdes och den mindre, en stållave som tidigare använts i Lavergruvan i Älvsby kommun, skars ner och såldes som skrot.
Men nu står en lave i Laisvall igen. Knappt två meter hög är den och den får stå mitt i samhället, utanför Laisdalens livs.
Doris Johansson, ordförande i BIAK (byar i Arjeplogs kommun) invigningstalade och hon uttryckte vikten av att uppmärksamma industriminnen.
- Denna lave kommer alltid att vara symbolen för gruvepoken i Laisvall, sa hon.
I samband med invigningen delades det tredje Lave-priset ut. Tidigare pristagare har varit Kjersti Bosdotter, tidigare kulturchef på IF Metall och engagerad för Laisvalls sak, samt paret Marie-Louise Eklund och Bo Biström i Norsjö som bedriver turistverksamhet med den gamla linbanan som tidigare transporterade malm genom Västerbotten.
Nilsson prisades
I år gick priset till Älvsbyns kommunalråd Bill Nilsson som engagerat sig för den övergivna Lavergruvan så att det blivit ett populärt utflyktsmål. Bill Nilsson har också jobbat för att få igång gruvverksamhet i Laver igen. Nilsson kunde dock inte närvara vid ceremonin.
Efteråt vankades det smörgåstårta och dans i Laisdalens livs. Ett 30-tal deltog i arrangemanget.