I lördags höll forskaren Ann-Charlotte Sjaggo en föreläsning i Arjeplog om samiska ortsnamn och deras betydelser. Det står snart klart att för den som inte kan samiska finns en hel del information som går förlorad. Veälbmábouvdda, eller Välbmapuoda som det också hetat förr, betyder exempelvis ett berg/fjäll med kal topp och skog runtom, öster om sundet Välbma.
– Välbma är beskrivningen av vattnet. Det är ett lugnt vatten, det går dock inte vada där, man behöver båt, förklarar Sjaggo.
Men just stavningarna har fluktuerat genom åren. I takt med att den samiska befolkningen blandades med svensktalande, växte det fram en försvenskad variant av de samiska namnen, något som regeringen försökt rätta till på senare tid. 2001 fattades ett principiellt beslut om att de samiska namnen ska redovisas med den ortografi som finns i området. Sedan dess har stora förändringar gjorts i Lantmäteriets kartor. Inte helt oproblematiskt, tycker kulturprofilen och entreprenören och Maria Söderberg. I en krönika i Kuriren vid årsskiftet resonerar hon kring den förvirring som uppstått, och att få använder sig av de nya stavningarna. Inte ens myndigheter:
"Hur ska allmänheten kunna stava rätt när myndigheterna inte gör det? Eller sameradion? Eller om inte ens samebyarna vill rätta in sig i ledet, frågar hon sig."
Söderberg fortsätter:
"Men språkreformen kommer så sent att själva språket i stort sett är förlorat och endast en handfull människor begriper varför det ska stavas som det gör. Irritationen lägger sig som en väsande matta över fjällvärlden.
Får man ändra i kartor hur som helst och varför lämnas så få förklaringar? Det saknas upplysning och därmed sviker statsmakten alla de människor som omfattas av denna stavningsreform. Det som är tänkt att ses som en gåva, med upprättelse för utrotningshotade språk, kan lika gärna uppfattas som ett postkolonialt påbud."
Som om det inte redan var nog krångligt, var det pitesamiska som var vanligast i Arjeplog förr för fjällsamerna. Skogssamerna pratade umesamiska. De namn som nu står på Lantmäteriets kartor är lulesamiska, för att pitesamiska inte har någon godkänd ortografi, eller skriftspråk.
Och folk åker fortfarande utförs på Galtispuoda.