Det är inte ovanligt att det förekommer skoterförbud i Arjeplogsfjällen, det händer titt som tätt. Vad som är nytt för i år är att det tillkommit områden som gränsar till riksväg 95, Silvervägen. Skoterförbudet som ska börja gälla någon gång i mitten av november till 5 januari, omfattar en sträcka på drygt sju mil, från Jäckvik i öster till Jorun, en bit strax innan norska gränsen, i väster. Nordvästra gränsen går vid Ikesjaure och skär genom Arfotjårro via Rebnissjön ned till Jäckvik. Förbudet beror enligt Fjällås främst inte på ortsbefolkningen.
– Jag upplever att de respekterar att det kan finnas renar i området och anpassar sin körning efter det. Vad det här handlar om är norrmännen som kommer hit över dagen, lastar av sina skotrar vid 95:an och kör som galningar – oavsett om det finns snö eller ej, säger han.
Fjällås beskriver friåkningen med snöskotrar som ett växande bekymmer.
– Numera startar tydligen skotersäsongen så fort det faller snö från himlen, så var det inte förr. Det blir direkt problematiskt för oss när renarna är väldigt skygga och känsliga precis så här års. Det räcker med att de hör en skoter så springer de.
Han poängterar att området förvisso ser stort ut, men att det fortfarande bara utgör ungefär hälften av samebyns faktiska marker.
– Vi har inte låst hela fjällvärlden så till vida att vi lämnat exempelvis leden till Ikesjaure öppen, så att folk som vill åka åt det hållet och fiska ska kunna göra det.
Anders Erling Fjällås har försett beslutsfattaren, i det här fallet kommunstyrelsens ordförande Britta Flinkfeldt (S), med en gästinloggning till ett GPS-system för att kunna bevisa att det faktiskt är som man säger – att det finns ren i området.
– Det finns en allmän misstro från folket mot samebyn. Att vi skulle stänga stora områden bara för att. Men det finns bara en anledning till detta och det är djurskyddsaspekten, några andra vinster har vi inte att göra på ett skoterförbud.
Är det inte tråkigt att alltid behöva behöva bevisa sig?
– Det här verktyget är ju inget vi delar med oss av till allmänheten, det är till beslutsfattaren. Men visst. Det finns en form av konkurrenssituation om fjällen där samebyn å sin sida behöver lugn och ro, och företagarna som livnär sig på turism vill pumpa ut folk i fjällen på upplevelser. I det här fallet har samebyn mycket att säga till om.