Det har gått sex och ett halvt år sedan den lördagen. Malin Andersson fyllde år och ringde sina yngre bröder, Fred och Dick, för att bjuda på fika. De hade talats vid på dagen, men när Malin ringde för att bestämma tid, svarade inte Fred.
Det blev bara Dick som kom, de fikade och sedan åkte Dick, Malin och hennes sambo iväg på en fisketur.
Allt rasade
Sent på kvällen satte sig Fred i en kompis bil i Arjeplog för att följa med till nöjesstället Talludden i Sandsele. Klockan 23.10 gick bilen av vägen strax söder om Arjeplog och slungades mot några träd. Fred omkom i kraschen.
Malin hade inte med sig telefonen på fisketuren. När hon och hennes fiskesällskap kom hem tidigt på morgonen reagerade hon på att hennes systers bil var parkerad på ett konstigt sätt på gården.
- Och så kom min mamma ut och berättade att Fred var död.
Malin gick bakom huset. Samtidigt som allt rasade för henne kunde hon inte förstå. Familjen åkte sedan upp till vårdcentralen dit Fred var förd.
- Allt rasade. Det kändes som om inget betydde något längre. Jag blev arg för att livet gick vidare för andra ...
Får aldrig något svar
På söndagen var det minnesstund i Kyrkströmsgården. Prästen talade om alkohol och olyckan. Ett år efter olyckan var det rättegång. Föraren dömdes för att ha kört alkoholpåverkad.
Jag har funderat. Visste Fred att föraren hade druckit? Jag får ju aldrig svaret, men jag funderar, visste han. Hade han kunnat göra valet att åka eller inte?
Malin bor i Mellanström och arbetar i Arjeplog. Varje dag passerar hon olycksplatsen.
- När jag åker till Arjeplog blåser jag förbi, men när jag åker hem är olycksplatsen på "rätt" sida. På sommaren stannar jag ibland och ser till blommorna som mamma har satt ut. Platsen ger mig många tankar, både på gott och ont.
Numer firar inte Malin sin födelsedag.
- Min födelsedag känns inte så märkvärdig längre. Den 10 juli är Freds dag. Det är bara så. Olyckan har gjort dagen till vad den är.
Hon menar att olyckan har påverkat mycket och många. Hon minns begravningen som om den var i förrgår och hon kommer ihåg uppslutningen av Freds alla vänner.
Malin berättar om hur fokus på saker och ting har förändrats. Först tänkte hon sluta plugga, men några vänner fick henne att tänka om.
- Sen är jag inte mörkrädd längre. Det värsta har redan hänt, jag behöver inte slösa energi på spöken. Och så har jag blivit duktigare på att visa vad jag tycker om folk, nu kan jag kramas och visa vad jag känner. Jag fokuserar på viktiga saker och grubblar inte över småsaker.
Malin har funderat över att hålla föredrag om olyckan och konsekvenserna av en fyllekörning. Hon vill visa bilder och få människor att fundera innan det är för sent.
- Kan jag göra något så att en enda person kan tänka sig för, har jag gjort något bra, säger hon.
Malin har på nära håll sett vad dåligt omdöme kan ställa till med, och hon har själv varit nära en svår olycka, när en misstänkt rattfyllerist körde i diket och kom upp på vägen framför.