Ingela Bergmans föreläsning utgick från fjällträsklängderna, som de kallades. Fisket, som var väldigt omfattande på den tiden, skulle naturligtvis beskattas. Mellan åren 1553-1558 är längderna riktigt detaljerade.
– Vilka de var, vad de hette, varifrån de kom, vilka sjöar de fiskade i. Detta gör att just dessa årtal lämpar sig extra bra att detaljstudera, vilket vi gjort på Silvermuseet. Vi har fokuserat på människorna och vad fisket betydde i den verkliga verkligheten, sa Bergman.
– Vi vet att man 1553 plockade upp 95 000 kilo fisk. Det är ju massvis och innebar en enorm investering i tid och arbete. Man färdades också väldigt långa sträckor när det skulle till att fiskas. Vanligast på vårvintern och några månader framåt. Gädda och abborre i första hand.
Men för att kunna ta till sig historien ville Ingela Bergman att vi skulle nollställa våra förutfattade meningar. Samhället idag ser helt annorlunda ut jämfört med då.
– I dessa mönster, vem som fiskade var, kan man se att det fanns en tät kontakt mellan kustbor och inlandsbor, mellan samerna och den övriga befolkningen. Utifrån ortsnamn och namn på sjöar, och hur de användes, kan man också dra slutsatsen att befolkningen antagligen var tvåspråkiga. Att man dessutom tilläts fiska i sameland, och att samerna fiskade på kustbornas marker, tyder på att man levde i samförstånd och samhörighet mer än vad man levde i konflikt med varandra. Det tycker jag att ni ska ta med er härifrån, sa Bergman.