Ingen har längtat till älgskogen som Peter
"Ingen har längtat mer än jag till älgpasset".37-årige Peter Franssons längtan är över. Idag ska han sitta på ett älgpass för första gången sedan 2002. Halvåret efter sista jakten, endast 30 år gammal drabbades han av en hjärnblödning.
Årets älgjakt är mycket speciell för Peter Fransson. Han är tillbaks i skogen efter en mångårig kamp mot den hjärnblödning som drabbade honom en vårdag 2003.
Foto: Bertil Sundkvist, Nyheter i Norr
Det skulle ha varit en vanlig arbetsdag på jobbet på dåvarande Vägverkets bilregister för Peter Fransson, den där vårvinterdagen för snart sju år sedan. Men Peter kom inte till jobbet. Han svarade inte i telefon. En arbetskamrat hittade Peter i hemmet. Liggande. Okontaktbar.
Livet annorlunda
Peter hade drabbats av en kraftig hjärnblödning. I en handvändning var livet så annorlunda. Livsnjutaren, innebandyspelaren, dansaren och jägaren Peter Fransson kunde inte längre göra som han brukat, det som varit så naturligt. Inte ens köra bil. Och älgjakten fanns så långt bort som det bara gick att tänka.
Sista älgjakten fanns dock som ett outplånbart minne. Peter bevakade en saltsten. En älgtjur dök upp. Peter fällde den, och sedan dök en ännu större upp. Den gick samma öde till mötes. Sedan kom en älgko med kalv.
- Jag siktade på kalven, men jag sköt inte. Jag lät den gå, berättar Peter.
Han hade skjutit en åtta- och en 19-taggare.
Får köra bil igen
Efter hjärnblödningen trodde inte Peter på en återkomst till skogen. Men året efter följde han med en morbror en dag. Nästa år blev det två dagar.
Undan för undan har Peters besök på sjukgymnastiken gett resultat. Peter jobbar nu för fullt och får köra bil igen. Och i somras kände han att det var dags att delta i älgjakten igen.
- Som jag har längtat. Jag tror inte att någon kan ha längtat så mycket som jag, säger han.
Peter har skaffat sig ett gevär för vänsterskytte. Höger arm hänger inte med riktigt. Han har tillverkat ett speciellt stöd som han har i knäet där han kan lägga bössan och han använder skjutstöd när han skjuter. Och han sitter på sin nyinköpta stolsryggsäck.
- Jag har tränat rätt mycket i sommar. Sist jag tränade blev det fyra femettor, en femma och en trea ...
Gemenskapen i älgskogen sätter Peter stort värde på. I år kommer han att ha kompisen Daniel och kusinbarnet Mattias i närheten. Det är tryggt när man jagar i väglöst land och sover i tält.
Han har förberett sig på alla sätt. Matsäcken fylls med egen lagad mat. Köttbullar som är jättestora, fläskpannkaka, palt, torrkött och kaffe - förstås.
Om förväntningarna på årets jakt säger Peter:
- Visst skulle det vara häftigt om jag fick skjuta en älg första älgjaktsmorgonen. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att bara få vara med i älgjakten igen.
Som barn på nytt
Om det kommer en björn...
- Då får den gå. Jag ska inte skjuta. Jag klarar det inte skjuttekniskt. Jag hinner inte skjuta flera skott om den skulle komma emot mig. Och jag hinner ju inte undan ...
- Men det skulle vara mäktigt att få se en i vilt tillstånd.
- Det ska bli så kul att få ge sig ut i älgskogen igen, så himla kul. Jag har sett fram emot det. Jag känner mig som barn på nytt.
Så jobbar vi med nyheter