Året var 1987. Bertil Sundkvists tionde år i journalistikens tjänst. Redan då hade han säkert knäppt och framkallat otaliga meter film, men fler skulle det bli. Kanske så många som flera hundra tusen bilder.
– Sedan jag gick i pension för lite mer än ett år sedan har jag ägnat mycket tid till att gå igenom negativ som jag sparat. Det har varit roligt, och jag tänkte att någon annan kanske också skulle tycka det var kul att se mina bilder.
Det var det. Silvermuseets hörsal var till bristningsgränsen fylld med åhörare. Frågan är om det finns någon i kommunen som undgått journalist Sundkvists lins genom åren; 1987 kantades av fotboll, demonstrationståg, flugbindningsknäck, hängflygning och majbrasor. Skolavslutningar, pimpeltävlingar. En hel del orientering. När man tänker på det, ett samlat konstnärligt porträtt av Arjeplog, målat med breda penseldrag med ansikten från alla hörn av kommunen, även där dit vägen inte gick. Det är en skildring av det man visste då, det man inte visste då, det man kämpade för och det man drömde om. Det är så många bilder från så många olika händelser och situationer, att man måste påminna sig själv om att allt det där hände på ett år, 1987, och att vi precis bara gläntat på locket till vad som faktiskt gömmer sig i Sundkvist kulturskatt. Ett arbetsår av 38. Vi kan bara hoppas att vi har 37 visningar till att se fram emot.