Solen sken på Bellonäsbesökarna under onsdagen, och det kanske den också gjorde dagen Bo Johansson såg dagens ljus för första gången. Det var under andra världskrigets fjärde år i ordningen. Bosse minns hur han som fyraåring fick choklad av förbipasserande soldater i Vallsta i Hälsingland. Men det skulle till många turer och arbeten innan han tillslut landade i Arjeplog; mejeri, bryggeri, sågverk, lumpen, brevbärare, informationssekreterare, bostadsförmedlare, radio och tv för att nämna några.
- Det låter som att jag är hundra år gammal som hunnit med allt det där, skrattar Johansson.
Olika sammanhang
Den som lyckats missa Bosse i Arjeplog måste ha bott under en sten. Somliga kan leva ett helt liv utan att hinna med att ha ett finger på lika många ställen som honom. Förutom politiken som han är engagerad i, syns han i en rad andra sammanhang: Musik, föreningsliv, sport, som auktionsförrättare, som speaker och ibland skriver han texter till tidningarna. Och det var inte senare än 1986 som han kom till Arjeplog. "Den kallaste vintern på länge" berättar han.
Speaker
Men det var inte förrän han ställde upp som speaker på en Lionstillställning som han träffade Ralf Karlsson.
- Den största musikbudbäraren här uppe. Han var en mycket god vän så länge han levde, och inspirerade inte bara mig utan väldigt många andra med sin musik.
Bo Johanssons byasnack handlade inte så mycket om honom själv, men desto mer om den lokala musiken som ligger honom varmt om hjärtat.
Elvis
I vanliga fall hade han nog spelat Elvis, som han också gillar, men i går bjöd han på godbitar som we are rock n’ rollers av Slagnäs skolelever, Pleutajokk rock, Göte Harr och Havsörnsvalsen, en sång om Galtispouda. Och förstås bitar från Ralf Karlssons karriär.
- Det finns en oerhörd kulturskatt att ösa ur i Arjeplog när det gäller musik, och jag är så glad att jag har fört över mycket av musiken som finns från kassettband till cd-skivor.